Jag anlände till Mumbai (fd Bombay)
från Australien. Trots att det är midnatt irriterar värmen
när jag frågar mannen på Indian Airlines kontor om en
flygbiljett till Varanasi.
-"Datahaveri", säger mannen, och
hänvisar till ett annat av Indian Airlines kontor. Jag
sätter mig i en taxi och åker dit, bara för att få samma
besked. I min desperation går jag med på taxichaufförens råd
att följa med till en resebyrå där han känner ägaren. Väl
där får jag reda på att flyget är fullbokat men att jag
skall hamna överst på kölistan och att det alltid är folk
som avbokar sina biljetter, jag skall i annat fall få
pengarna tillbaka på biljetten. Jag köper biljetten och
sätter mig i taxin tillbaka till flygplatsen. I ett skumt
kvarter stannar taxichauffören och begär mer pengar om han
ska köra tillbaka mig till flygplatsen, efter lite prutande
kör han tillbaka mig varefter jag somnar i vänthallen,
fastkedjad vid min ryggsäck.
Efter två timmars sömn vaknar jag upp
och får beskedet att biljetten inte gäller. Jag beställer en
taxi genom att visa visitkortet till resebyrån jag besökt
natten innan. Taxichauffören lurar iväg mig till en annan
resebyrå där jag bara får hälften av pengarna tillbaka för
min biljett. Där köper jag en svindyr flygbiljett med Jet
Airways till Lucknow för att sedan kunna ta tåget till
Varanasi.
Jag hamnar till slut på flygplatsen i
Lucknow, jag stiftar på vägen till Lucknows tågstation
återigen kontakt med Indiens taxibil nr1, Ambassador Nova.
På stationen är det ordnat kaos som vanligt. Efter att ha
stått i flera köer och pratat med ännu fler människor får
jag reda på att nästa plats på ett tåg till Varanasi går om
sex timmar. Jag köper en biljett på det tåget men hoppar
istället direkt på på ett tåg i rätt riktning. Jag lurar
biljettförsäljaren att jag inte förstår att min biljett
gäller ett annat tåg och får fortsätta att åka med.
Efter ett kaotiskt dygn då jag fått
betala alldeles för mycket pengar, blivit hotad och lurad,
själv lurats, tagit en lång omväg och gråtit en skvätt kom
jag äntligen fram till Varanasi och blev där väl
omhändertagen av min indiske vän. Det är märkligt hur de
värsta upplevelserna kan bli de bästa minnena!
/Emmanuel
Ingelsten, Örebro
Red. Emmanuel kommer snart med en
ny berättelse där han med texter och bilder berättar om när
han var med och byggde ett barnhem i Chennai. |
