Goa under 25 år

Några tankar efter min senaste resa till Goa: Nu är det 25 år sedan jag kom till Goa första gången. Jag har tappat räkningen på hur många gånger det blivit sedan dess. Det är mycket som har förändrats, det mesta till det bättre måste jag säga. Livet har blivit bättre för Goaneserna även om många av dom nostalgiskt går baklänges genom livet. Det är för all del vanligt överallt i världen. 1979 räknade jag till 7 bilar i Calangute, alla taxibilar. Ingen privatbil fanns då. Går det att räkna bilarna idag? Men vägnätet ser ut ungefär som 1979 fortfarande, mycket små förbättringar har gjorts sen dess. Hur länge ska det hålla? Och River Princess ligger kvar vid Candolim, vi får nog vänja oss vid det. Jag tror hon kommer att ligga där om 100 år också, så mycket som då finns kvar efter rostens härjningar. En klar förbättring har jag sett, nämligen att hundarna på stranden inte längre lider av skabb. Förr var det vanligt med skabb och hundarna led verkligen av det så jag är lycklig för jyckarnas skull. Det måste flyta in en hel del kapital i Goa nu, både kyrkor och tempel fixas till och renoveras som aldrig förr och alla pengar till sådant kommer från privatpersoner som tydligen anser sig ha råd nu på ett sätt som inte var fallet tidigare. Det verkar som att varenda tempel har målats om senaste året och det har byggts flera nya också. Avslutningsvis vill jag skylta lite för barnhemmet El Shaddai som öppnades 1996 av en engelsk dam. Det finns en hemsida som beskriver verksamheten: http://www.elshaddaigoa.com El Shaddai är fristående från religiösa institutioner och finns i Panjim, Saligao och Assagao. Ingen kan hjälpa alla men alla kan hjälpa någon! Börja med någon på El Shaddai!
Ha det så bra i Goa!
Christer Eklund