Fakta:	Munnar
Invånare:	ca 1500
Språk:	Malayalam, Engelska
Bäst tid att besöka:	Oktober till april
Höjd över havet:	1524 meter. Högsta toppen är Anaimudi, 2695 meter

Information om Munnar av Gustav Axberg

Denna lilla stad ligger högt uppe i Western Ghats kedjan som sträcker sig från Mumbai i norr till Kanayakumari i söder, ungefär på gränsen mellan Kerala och Tamil Nadu.
Munnar är, bland mycket annat, centrum för några av världens högst belägna teodlingar vilket gör att omgivningarna blir ganska spektakulära – alldeles rakt klippta tebuskar som är planterade i raka linjer täcker de branta kullarna. Detta tillsammans med den vanligt förekommande dimman som rullar in då och då gör att stället känns som ett sagolandskap.
Själva Munnar är ganska liten, det bor runt 1500 personer där. Trots att staden är så liten finns där både en katolsk kyrka, en moské och ett hinduiskt tempel. Templet spelar musik från ett par högtalare så länge det är ljust.
Eftersom staden är så liten är det absolut inte några problem att hitta till hotellen eller restaurangerna, det finns egentligen bara en enda ”riktig” gata som ringlar sig genom staden i form av ett S. Många av hotell ligger visserligen i grönsaksmarknaden (lägg märke till att jag skrev i och inte vid). Marknaden ligger i direkt anslutning till gatan men om man letar efter ett särskilt hotell kan det bli problematiskt – det gäller att leta efter skyltar och fråga sig fram eftersom många grönsakshandlare har slagit upp sina stånd precis framför hotellingångarna (ha inte en för står väska på dig – det är trångt).
Men detta har sina fördelar också, så fort man vaknar kan man slänga på sig kläderna, sticka ut huvudet ur hotellingången och köpa ett par alldeles färska, solgula passionsfrukter, eller varför inte en röd banan?
En annan sak som kan vara bra att veta för att undvika missförstånd är att många restauranger i Munnar, av någon anledning, kallar sig själva för hotell. Jag och min vän roade ett antal middagssällskap genom att försöka boka rum på fel ställen.
Men man åker inte till Munnar för själva stadens skull. Det är den fantasiska omgivningen som lockar. En bra dagsutflykt är att ta bussen upp till Top Station 30 kilometer därifrån, bussarna som går några gånger om dagen tar cirka tre timmar. Dom här bussarna går inte från huvudbusstationen utan går från en gata längre ner, på samma gata som du kommer då du kommer till stan.

Väl uppe på Top Stationen kan man antingen börja promenera ner mot Munnar igen, då man blir trött i benen är det bara att sätta sig ner och vänta på bussen som stannar överallt, eller gå åt andra hållet. Då man har promenerat i cirka tre timmar kommer man fram till en liten by som ser ut att stått där i oförändrat tillstånd de senaste 200 åren. Var säker på att du kommer dra till dig uppmärksamhet! Jag och min vän (som dessutom är blond) lockade ut åtminstone halva byn som stod och tittade på oss och sen bjöd in oss till männens kaffe/te-klubb där vi tittade på den allra senaste Bollywoodfilmen från åttiotalet.
När vi tog bussen från denna lilla by satt vi och dagdrömde och tittade ut ur fönstren, min vän sa att hon inte skulle ha blivit förvånad om hon såg ett par dinosaurier beta på kullarna – och gissa vad som stod därute? En flock vilda elefanter som majestätiskt lunkade fram över höjden 200 meter bort!

Liksom i alla andra indiska städer är det gott om restauranger. Eftersom det inte kommer så många utländska turister till stan, eller turister överhuvudtaget, är maten anpassad därefter – god och billig.
Av alla de ställen jag besökte under tre månader i Indien är nog Munnar det jag längtar tillbaka till mest, istället för den ibland ganska påträngande nyfikenheten man kan uppleva i Indien är det en genuin känsla av att lära känna varandra som råder i Munnar – jag har nog aldrig träffat så glada människor innan!

Tillbaka till Kerala!