Det här är en utskriftsvänlig sida om Hinduismen. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Hinduismen

Hinduismen
Hinduismen
Henric
Body

Den största religionen är hinduism med drygt 80% anhängare och räknas härstamma från 1000-talet f. Kr då de första Vediska skrifterna skrevs. Religionen kan dock ses som mycket äldre än det och vissa menar att religionen började utvecklas många tusen år före det.

Hinduismen är en av de äldsta religionerna i världen och dess historia sträcker sig över tusentals år. 

Ingen grundare och ingen central organisation

Det finns ingen enskild grundare av hinduismen eller en specifik tidpunkt för dess uppkomst. Istället utvecklades den successivt genom en kombination av olika traditioner, trosuppfattningar och filosofier i Indien.

Mångfald av gudar

En av de mest utmärkande dragen i hinduismen är dess mångfald av gudar och gudinnor. Det finns bokstavligen tusentals gudar och gudinnor inom hinduismen, var och en med sin egen symbolik, mytologi och betydelse. De mest kända och dyrkade gudarna inkluderar:

  • Brahma: Skaparguden som är ansvarig för att skapa världen och allt liv.
  • Vishnu: Bevarandeguden som ansvarar för att upprätthålla balansen och rättvisan i universum. Han anses ha inkarnerat sig på jorden nio gånger som avatarer, exempelvis som Rama och Krishna.
  • Shiva: Förstörelseguden som är ansvarig för att upplösa universum och göra det möjligt för nytt liv att uppstå. Han anses också vara en beskyddare av yogis och asketer.
  • Devi: Gudinnan som representerar den feminina energin i universum. Hon anses ha många olika manifestationer och namn, till exempel Kali, Durga och Lakshmi.
  • Ganesha: Guden med elefanthuvud som representerar intelligens och kunskap. Han anses också vara en beskyddare av resenärer och handelsmän.
  • Hanuman: Guden med apahuvud som anses vara en trogen följeslagare till Rama och en symbol för hängivenhet och styrka.

Ritualer och festivaler inom hinduismen

En annan viktig aspekt av hinduismen är dess många ritualer och festivaler. Hinduismen har ett rikt kulturellt arv och har bidragit till många traditioner, inklusive dans, musik, matlagning, textilier och mycket mer. Många av dessa traditioner har sitt ursprung i religiösa ritualer och ceremonier, och är fortfarande en viktig del av det indiska samhället idag.

Hindutempel
Ett ca 1000 år gammalt tempel i Khajuraho

Några av de mest kända festivalerna inom hinduismen inkluderar Diwali (Ljusfestivalen), Holi (färgfestivalen) och Navratri (niodagarsfestivalen tillägnad gudinnan Durga). Under dessa festivaler utförs ofta religiösa ritualer och ceremonier, såsom offergåvor, dans och sång, och människor besöker ofta tempel och heliga platser.

Läs om Indiens olika festivaler här!

Hinduismens roll i det indiska samhället

Hinduismen har också haft en betydande inverkan på det indiska samhället i stort. Religionen har bidragit till många av de sociala, kulturella och filosofiska idéerna som är viktiga inom indisk kultur. Hinduismen har också varit en kraftfull politisk kraft i Indien, både under kolonialtiden och efter självständigheten 1947. Politiska partier med en hinduisk ideologi har haft en betydande närvaro i indisk politik och hinduismen har ibland använts som en rörelse för att främja politiska agendor.

Hinduismens historiska utveckling

Historiskt sett har hinduismen utvecklats genom en kombination av olika traditioner och trosuppfattningar. Under den vediska perioden (ca 1500-500 f.Kr.) var hinduismen mer inriktad på offergåvor och ritualer, medan den senare perioden av hinduismen (efter 500 f.Kr.) kännetecknas av en ökad fokus på filosofi, meditation och andlig praxis.

Hinduismens utveckling under medeltiden

Under medeltiden fortsatte hinduismen att utvecklas och flera nya rörelser uppstod. En av de viktigaste var bhakti-rörelsen, som betonade hängivenhet till en personlig gud och avvisade de traditionella kastsystemen. Bhakti-rörelsen var populär bland både hög- och lågkaster och ledde till utvecklingen av nya litterära verk som riktade sig till en bredare publik.

Under denna tid uppstod också nya filosofiska system, inklusive Vedanta, som betonade att allt är en del av en kosmisk själ eller ande, och att själen är evig och oändlig. Advaita Vedanta, en gren av Vedanta-filosofin, betonade att det endast finns en evig själ som sammanbinder alla varelser.

Utländska influenser

Hinduismen fortsatte också att influeras av utländska kulturer under medeltiden, särskilt av islamisk kultur när muslimska erövrare kom till Indien. Denna influens ledde till att flera nya hinduiska rörelser uppstod, inklusive Sikhism, en religion som kombinerar både hinduiska och muslimska element.

Trots dessa förändringar fortsatte hinduismen att vara en central del av det indiska samhället och dess kultur och traditioner under medeltiden.

Modernare tiders påverkan av hinduismen

Under 1900-talet har hinduismen genomgått en förändring där nationalistiska rörelser och politiska partier har använt hinduismen som en symbol för att skapa en indisk identitet och motivera politiskt agerande. Detta har lett till en ökad betoning på hinduismens exklusivitet och en högre grad av fundamentalism inom vissa delar av religionen.

Ingen bibel utan ett flertal olika religiösa och historiska skrifter

Hinduismen saknar en gemensam "bibel". Istället har religionen en mängd olika heliga skrifter som innehåller både religiösa och filosofiska texter. Här är en kort översikt över några av de mest kända hinduiska skrifterna:

  • Vedaböckerna: Vedaskrifterna är bland de äldsta och mest heliga texterna inom hinduismen. De består av fyra huvudsakliga samlingar av hymner, böner, ritualer och filosofiska texter. Vedas sägs ha uppenbarats för vise män och offerpräster, och har förts vidare muntligt från generation till generation i flera tusen år.
  • Upanishaderna: Upanishaderna är en del av Vedaskrifterna och innehåller filosofiska diskussioner om den universella själen och den mänskliga själen, karma, reinkarnation och den gudomliga verkligheten. Upanishaderna sägs vara en fortsättning på Vedaskrifterna och innehåller en djupare förståelse av hinduismens läror.
  • Bhagavad Gita: Bhagavad Gita är en del av det stora indiska eposet Mahabharata och är en dialog mellan prinsen Arjuna och hans vagnskusk, som visar sig vara den gudomliga inkarnationen Krishna. Texten handlar om kampen mellan det goda och det onda, självet och självet, och betonar vikten av att utföra sina plikter utan att vara fäst vid resultaten.
  • Ramayana: Ramayana är ett annat stort indiskt epos och handlar om prins Rama och hans kamp för att återvinna sin fru Sita, som har blivit kidnappad av demonkungen Ravana. Texten betonar de moraliska värdena som rättvisa, ärlighet, respekt för föräldrar och lärare, och lojalitet till ens make eller maka.
  • Puranerna: Puranerna är en samling av mytologiska berättelser och legender som beskriver skapelsen, naturen, gudarna och gudinnorna, och de olika aspekterna av hinduisk kultur och tradition. Det finns 18 huvudpuraner som berättar historier om olika gudar och gudinnor, liksom människor och djur som har varit viktiga i hinduisk mytologi.

Dessa skrifter är mycket viktiga för hinduer och utgör en grund för deras trosuppfattningar och etiska principer. De används också som en källa till andlig inspiration och som en guide för att uppnå andlig utveckling och frigörelse från cykeln av återfödelse.

Hinduismen sammanfattningsvis

Sammanfattningsvis har hinduismen en mycket viktig plats i det indiska samhället och har varit en grundläggande del av Indiens kultur och traditioner i tusentals år. Religionen har utvecklats över tiden och omfattar en mängd olika filosofiska system, gudar och ritualer. Hinduer har en djup respekt för naturen och tror på att allt i universum är sammanlänkat. Trots en ökad betoning på hinduismens exklusivitet och fundamentalism i modern tid, fortsätter många hinduer att se sin religion som en källa till fred och harmoni.

Läs mer

Läs även vår artikel om hinduistiskt gudstjänstliv som vi fått av Fredrik Noge, Instutionen för afro-asiatiska språk, Uppsala Universitet.
Brita Ahlenius ligger bakom uppsatsen Hinduisk religiös utövning i vardagen: En studie av brahminska kvinnors puja i Benares och ger en djup inblick i hinduismen.

Det här är en utskriftsvänlig sida om Aum (om), Svastika och andra Hinduiska tecken och symboler. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Aum (om), Svastika och andra Hinduiska tecken och symboler

Aum (om), Svastika och andra Hinduiska tecken och symboler Henric
Body

Hinduiska tecken och symboler:

Inom hinduismen, liksom inom de flesta andra religioner, finns ett flertal tecken och symboler som för den oinstatte kan te sig mycket förbryllande eller svårförstådda. För andra kanske vissa tecken, och då tänker vi främst på svastikan eller hakkorset, väcker stor uppmärksamhet vid det första mötet med Indien eller hinduismen. I denna artikel förklarar vi vad några av de viktigaste tecknen och symbolerna inom hinduismen betyder och står för.

Aum (Om)

Det kanske mest kända hinduiska tecknet i västvärlden är Aum eller om.

Aum är den heligaste av alla stavelser inom hinduismen och Vedaböckerna (Upanishaderna) och symboliserar den hinduiska världssjälen eller universum. Aum är närvarande i allt och fungerar som ett verktyg för att hjälpa människor att komma i kontakt med världssjälen, brahman. Enligt hinduism uppkom hela kosmos av den vibration och resonans som följde på att Aum uttalades. I sin renaste form representerar Aum faktumet att allt är ett – Aum är summan och substansen av alla ord, det fundamentala ljudet som symboliserar ett absolut universum. Aum innehåller summan av alla ljud i alfabetet och är det gudomliga i form av ett ord. För hinduer är Aum en symbol för andlig fullkomlighet. Symbolen är också helig för buddhister.

Aum är sanskritalfabetets första bokstav och böner som bes påbörjas och avslutas med Aum. Aum uttalas ofta i mantra vid exempelvis meditation. Ett mantra är ett heligt ljud som man använder vid till exempel ritualer, yoga och meditation. Ljudet som uppstår när man upprepar mantrat är en väg att nå Gud och den mediterandes eget inre ljus. Aum uttalas dessutom vid till exempel böner, välsignelser eller när man läser heliga texter.

Aum består av tre ljud, A-U-M, och dessa tre spelar var för sig en viktig roll. A står för skapelse, U står för bevarande och M står för förstörelse eller upplösning. Dessa tre representerar tillsammans en form av treenighet i hinduismen – Brahma (skaparen), Vishnu (upprätthållaren) och Shiva (förstöraren/upplösaren). Detta är dock inte en treenighet i västerländsk betydelse utan alla tre gudar, Brahma, Vishnu och Shiva, är enskilda krafter som man kan dyrka var för sig. En del troende ser alla tre som en del av Brahman, världssjälen, men den folkliga hinduismen har många trogna Vishnu eller Shiva följeslagare. När man upprepar Aum i ett mantra vid till exempel meditation, har Aum en fjärde ton – en ton som inte kan förstås utan bara upplevas. När man upprepar Aum i ett mantra vid meditation står ljudet A för det vakna medvetandets nivå, där vi upplever omvärlden med våra sinnen, U står för drömmedvetandet, inre upplevelser och M står för djupsömnsnivån, fritt från begär och drömmar här upplevs ren lycka. Det fjärde ljudet är stillhet/tystnad och här upplevs inga yttre eller inre objekt. Det här fjärde ljudet kan inte förstås, bara upplevas. Upplevelsen av det fjärde ljudet är det man strävar efter när man t.ex. mediterar över Aum. När man når fram till stillheten hittar man sig själv, sin själ (atman) och kan på det sättet få kontakt med brahman – världssjälen.

Betydelsen av ett ord och treenighet (så som Aum och hinduismens så kallade ”treenighet”) finns också i betydligt yngre religioner, så som kristendomen. Aposteln Johannes skriver i Bibeln: ”I Begynnelsen fanns Ordet och Ordet var med Gud, och Ordet var Gud.”

Svastika

svarstika

Svastika är på sanskrit ordet för den uråldriga religiösa symbol som på svenska kallas hakkors. På sanskrit betyder ordet lycka eller välfärd. I indisk kultur är svastikan en mycket gammal symbol för solen och är en av de 108 symbolerna för guden Vishnu. Svastikan representerar solens strålar utan vilka det inte hade funnits något liv. Guden Ganesh avbildas ofta sittandes i lotusställning med en svastika i sin högra hand alternativt sittandes på flera stycken svastikor. I detta sammanhang symboliserar svastikan fred och harmoni.

Den hindusiska svastikan målas med fyra prickar och med armarna målade i vinklarna 0°, 90°, 180° och 270° grader på en kompass, till skillnad från nazisternas variant då svastikan är vänd 45° och bildar ett X. Det är osäkert om nazisterna hämtat svastikan från just Indien, det är en symbol som använts i många kulturer genom historien och symbolen var också populär i Europa under sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Också jainister och buddhister använder sig av svastikan som symbol och på många hem i Indien ser man svastikan målad på dörrar, hus och tempel. Svastikan förekommer dessutom ofta på lastbilar, presentkort, vid olika bemärkelsedagar, bröllop eller på kakor. Inom buddhismen använder man främst den vänstervända svastikan medan man i hinduismen ofta använder sig av både den vänstervända och högervända för att skapa symmetri. I nazityskland använde man sig av en högervänd svastika.

Jainister tillmäter svastikan än mer betydelse än hinduer – alla jainistiska tempel och heliga böcker måste vara dekorerade med en svastika och vanligtvis börjar och avslutar man inom jainismen en religiös ceremoni genom att man skapar flera svastikor av ris runt ett altar.

Svastikan som symbol för början och slut är ett återkommande tema, precis som solen börjar och avslutar dagen med uppgång och nedgång. Nya anteckningsböcker, räkenskapsböcker och dylikt inleds ofta med att man skriver in en svastika och lika så avslutas boken med en svastika för att markera början och slutet. I t.ex. övergångsriter fyller svastikan en roll då en övergångsrit innebär början på ett nytt stadium i livet och då behöver man de goda egenskaper som svastikan har.

Lotusblomman

lotus

Lotusblomman är helig inom både hinduismen och buddhismen och är Indiens nationalblomma. Lotusblomman har också fått låna sitt namn till en av grundpositionerna inom yoga och meditation, lotusställningen. Det är en sittande position som man bland annat ofta ser Buddha statuerad sittandes i. I New Delhi finns ett berömt tempel som efterliknar lotusblommans karakteristiska utseende, detta tempel är dock varken hinduiskt eller buddhistiskt utan tillhör Bahaireligionen.

Lotusblomman associeras med skapelseberättelsen inom hinduismen och med gudarna Vishnu, Brahma, Lakshmi och Sarasvati. Ofta avbildas gudarna ståendes eller sittandes i en lotusblomma. Speciellt Lakshmi, gudinnan över framgång, vishet, välstånd och skönhet, är starkt förknippad med lotusblomman. Flera av hennes andra namn kopplas alla ihop med lotusblomman och hon avbildas alltid ihop med en lotusblomma, ofta tillsammans med sin gemål Vishnu. Symboliken av sammankopplingen till lotusblomman för Lakshmis del representeras av begreppen renhet och spirituell renhet.

Lotusblomman är också sammankopplat med gudinnedyrkan (Saraswati och Lakshmi) genom dess kopplingar med kundaliniyoga och tantra. Tantra är förknippat med just gudinnedyrkan.

Kronbladens öppnande symboliserar själens utveckling. Lotusblommans förmåga att slå rot även i de mest gyttjiga områden symboliserar inom hinduismen möjligheterna till en positiv spirituell utveckling. En del hävdar att det är just på grund av att Lotusblomman växer i dyn och växer igenom grumligt vatten för att slå ut ovanför vattenytan är anledningen till att valts till symbol för renhet och befrielse.

Sexuddig stjärna

star

Den sexuddiga stjärnan har många olika symboliska betydelser inom hinduismen. De två separata trianglarna symboliserar människans position mellan himlen och jorden. Den nedåtpekande triangeln symboliserar Shakti, den feminina kraften, och den uppåtpekande Shiva, den maskulina kraften. Unionen mellan dessa två symboliserar skapelsen. Shakti symboliserar också elementet vatten medan Shiva symboliserar eld. Tillsammans representerar de unionen av manligt och kvinnligt, eller vad man kallar hjärtchakrat. Den sexuddiga stjärnan återfinns i många kulturer genom historien och har på flera ställen liknande betydelser, det manliga och kvinnliga och föreningen av dessa.

Inom den tantriska traditionen har den feminina, Shakti, och maskulina kraften stor betydelse. Denna feminina kraft är något som finns inneboende hos alla, inte bara kvinnor och gudinnor. Man anser att den uppåtpekande triangeln står för en utåtriktad energiform som uppstår när man försöker hjälpa sin nästa utan självändamål. Den nedåtpekande står för kunskap och vårt inre sökande efter spiritualitet.

Den heliga kon

Inom hinduismen anses kon vara helig och därför råder i stora delar av Indien religiösa förbud mot att slakta kor. Att skada eller döda en ko i de områden det är förbjudet kan ge fängelsestraff och dessutom anses det att om man dödar en ko har man begått en synd så svår att det inte finns någon bot för den. Istället anses det ge tur om man behandlar en ko väl genom att till exemepl ge kon något att äta innan frukost.

Ett vanligt missförstånd är att man tror att anhängare till hinduismen dyrkar kor - så är det inte - utan kon har en speciell plats i det indiska samhället. I alla tider har kon varit ett djur som osjälviskt hjälpt människan genom att ge mjölk och näring och som tack äter därför inte en troende hindu biffkött. Det finns inte ett enkelt svar på frågan om varför kon är helig utan snarare ett flertal mer eller mindre komplexa svar. Nedan presenteras några stycken anledningar:

1. Enligt de gamla Vedaböckerna finns det sju mödrar; jorden, kon, drottningen, sköterskan (eller vårdaren), lärarinnan, hustrun till Braminen (en indisk helig man) och den naturliga modern. Nästan alla barn som växer upp ges mjölk direkt från kon efter amningen av modern och därför ses kon som en modersfigur. Dock skall det noteras om Vedaböckerna att kunskapen om dessa är väldigt liten bland gemene man i Indien. Hinduismen är inte en skriftreligion på samma sätt som till exempel kristendomen (som har bibeln) och Vedaböckerna är inte alls viktiga för den vanlige troende hindun så som bibeln är för en kristen. De flesta hinduer har aldrig läst ett ord ur Vedaböckerna.

2. Kon som nyttodjur. Kon ger människan mycket som är livsviktigt för oss. Mjölk (som kan förädlas till bland annat grädde, yoghurt, ost och smör) är en sak, men från kon får man även bränsle (torkad kospillning), urin (som förr i tiden användes som medicinskt preparat), gödning och isolering till hus. En annan viktig sak är att utan kor får man inga tjurar till åkrarna. Allt detta får man utan att offra speciellt mycket då kon äter sådant som är värdelöst för människan, gräs, hö och annat vegetabiliskt avfall (kossor i Indien är ganska effektiva renhållningsmaskiner). Som tack för detta håller hinduerna kon helig.

3. Från kon kommer också sådant som används i religiösa ceremonier. Ghee (skirat smör), kons urin och avföring är exempel på detta. Ghee används också man förbereder helig mat.

4. Enligt de gamla religiösa böckerna kom guden Krishna ner till jorden för många tusen år sedan i skepnaden som en koherde vid namn Gopala, kornas skyddsherre. Krishna har också andra smeknamn som refererar till kor; Govinda står för ”den som bringar tillfredsställelse för kor”. Samma böcker ser kon som civilisationens moder som ger mjölk och föder befolkningen.

5. En annan viktig orsak är att alla gudar och gudinnor anses leva inuti kon. Skadar man en ko skadar man därmed också de inneboende gudomarna. Behandlar man en ko väl visar man samtidigt sin respekt för alla gudar och gudinnor.

Tack vare dessa saker är det kanske inte så konstigt att kon har fått rollen som en symbol för alla djur, som livsbringare till människan. Kon representerar även själen, det envisa intellektet och bångstyriga känslor. Tacksamheten hos hinduer till kon som bara ger och ger och knappt kräver något i gengäld avspeglas i den vegetariska och veganska livsstilen och är också en av anledningarna till att kon tillåts sträva fritt land och rike runt.

Det här är en utskriftsvänlig sida om Aum (om), Svastika och andra Hinduiska tecken och symboler. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Hinduiska gudar & gudinnor. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Hinduiska gudar & gudinnor

Hinduiska gudar & gudinnor Henric
Body

Indiska gudar

Det finns tusentals olika gudar inom hinduismen, vissa menar till och med att det är hundratals miljoner gudar och demoner. De flesta hem har också en egen husgud. Här nedan har vi valt ut några av de viktigaste gudarna.

Den heliga trenigheten - Brahma, Vishnu och Shiva

I den hinduiska tron är det tre gudar som står högst på tronen - Brahma, Vishnu och Shiva. Dessa gudar tillsammans utgör den heliga trenigheten, som är en symbol för universum och dess tre grundläggande krafter. Denna artikel kommer att förklara mer om dessa gudar och deras betydelse i hinduismen.

Brahma

Brahma är den första guden i den hinduiska tron. Han anses vara skaparen av universum och av allt liv. Han porträtteras ofta med fyra huvuden och fyra armar, och han bär en skål som innehåller vattnet som används för att utföra rituella ceremonier. Han sitter vanligtvis på en lotusblomma som är ett symbol för renhet.

Brahma har inte så många tempel och beundrare som de andra gudarna i den heliga trenigheten, men han har en viktig roll i skapelsen av universum och är därför högt respekterad.

Vishnu

Vishnu är den andra guden i den heliga trenigheten. Han anses vara upprätthållaren av universum och av allt liv. Han porträtteras ofta med blå hud, fyra armar och bär en klubba och en diskus. Han rider på en örn som heter Garuda.

Vishnu är också känd för att ha inkarnerat sig i människokroppar för att rädda världen när det har varit behov av det. De mest kända av dessa inkarnationer är Rama och Krishna. Vishnu är en av de mest populära gudarna i hinduismen och har många tempel runt om i Indien.

Shiva

Shiva är den tredje guden i den heliga trenigheten. Han anses vara förstöraren av universum och allt liv. Han porträtteras ofta som en asketisk yogi med en halvmåne på huvudet och en flod av eld runt sig. Han bär också en halsband av ormar och en trident som är ett symbol för hans makt över universum.

Shiva är också känd som den guden som dansar. Hans dans, kallad tandava, symboliserar universums cykel av skapelse, upprätthållande och förstörelse. Shiva har många tempel i Indien och är en mycket viktig gud för hinduer.

Aum / Om

Den hinduiska Treenigheten eller Trimurti, bestående av Brahma, Vishnu och Shiva kan också, på sätt och vis, representeras av det heliga indiska tecknet Om, eller Aum. Varje del av tecknet representerar en aspekt av den gudomliga treenigheten.

Det första ljudet, "A", representerar Brahma, skaparguden. Det andra ljudet, "U", representerar Vishnu, upprätthållareguden. Det tredje ljudet, "M", representerar Shiva, förstörareguden. Tillsammans bildar dessa tre ljuden "Aum", som representerar den gudomliga treenigheten och dess skapelse, upprätthållande och förstörande krafter.

Tecknet "Aum" är mycket viktigt inom hinduismen och används ofta i meditation och andliga ceremonier. Det sägs att ljudet av "Aum" innehåller hela universums vibrationer och kan hjälpa människor att uppnå andlig harmoni och inre frid. Läs mer om Aum och andra viktiga tecken och symboler i avsnittet om hinduiska tecken och symboler.

Sammanfattningsvis

Brahma, Vishnu och Shiva är tre gudar som tillsammans utgör den heliga trenigheten i hinduismen. Brahma är skaparen av universum, Vishnu är upprätthållaren och Shiva är förstöraren. Dessa tre gudar symboliserar universums tre grundläggande krafter och har var och en en viktig roll i hinduismen. Var och en av dessa gudar har också en mängd olika inkarnationer och symboler, vilket gör att de är mycket mångfacetterade och fascinerande figurer i hinduismen.

Mer om de hindusika gudarna

Läs mer Brahma, Vishnu och Shiva samt flera andra populära och viktiga gudar i avsnitten nedan!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Ardhanarishvara. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Ardhanarishvara

Ardhanarishvara Ann-sofie
Body

Ardhanarishvara:

Ardhanarishvara, det gudomliga som manligt och kvinnligt. Avbildas ofta som; Shiva som Ardhanarishvara, som till hälften man och till hälften kvinna, är ett vanligt motiv i den hinduiska ikonografin. Ardhanarishvaras vänstra sida utgörs av Shiva med sin trishul (treudd) och sitt höftskynke av tigerskinn.

Gudomens högra sida visar gudinnan Parvati med spegel, sari och ankelringar. Bilden gestaltar tanken att det gudomliga har en manlig och en kvinnlig sida och att bägge är lika nödvändiga. Shiva behöver sin gemål för att vara komplett. Utan Parvati skulle Shiva vara passiv och hans kvaliteter skulle inte vara tillgängliga i världen. Parvati är också hon bara halv utan sin make.
 
Kraft/ Egenskap - Man/kvinna   

Attribut - Treudd, höftskinn, spegel, sari

Utseende - en manlig sida, en kvinnlig sida

Färddjur -

Det här är en utskriftsvänlig sida om Ardhanarishvara. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Brahma. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Brahma

Brahma Henric
Body

Brahma är en av de tre viktigaste gudarna i den hinduiska tron och anses vara skaparen av universum. Han är herren över alla varelser och står över och bortom tillbedjan. Det är kanske därför det inte finns så många tempel tillägnade honom. Brahma avbildas ofta med fyra ansikten, vilket symboliserar de fyra väderstrecken, och han har fyra armar med vilka han håller de fyra vedaböckerna.

Underordnat den högsta gudomen 

I sin skaparfunktion är Brahma underordnad den högsta gudomen, vanligtvis Vishnu eller Shiva, på vars uppdrag han handlar. Tillsammans med dem ingår han i en treenighet där han själv är den som skapar världen, Vishnu den som upprätthåller och Shiva den som låter världen gå under. I många myter framstår Brahma som hjälplös inför demonernas tilltagande inflytande och får söka sin tillflykt hos någon mäktigare gud.

Brahmas fru

Brahmas fru heter Saraswati (du kan läsa mer om henne i ett speciellt avsnitt) och hon är gudinnan för kunskap, musik, konst och litteratur. Hon avbildas ofta sittande på en lotus och spelar på en instrumentliknande sak som kallas veena. Saraswati anses vara en av de mest respekterade gudinnorna i hinduisk mytologi och hon är en symbol för intelligens och visdom.

Brahmas attribut

Brahma har ett speciellt attribut, nämligen en lotusblomma som symboliserar att han kommer från sig själv och inte är avlad. Liksom många andra gudar har han också ett djur som han tar sig fram med, en svan. Ibland avbildas han ridande på svanen och ibland sitter han på en lotus, som också symboliserar det faktum att han kommer från sig själv och inte är avlad.

Brahmas riddjur

Brahma, den hinduiska guden för skapande och kreativitet, brukar ofta avbildas åkande på en svan som hans riddjur. Svanen anses vara ett symboliskt djur som representerar både renhet och transcendens.

Enligt en legend valde Brahma svanen som hans färddjur eftersom det var den enda varelsen som kunde dricka nektar utan att skada blomman. I hinduisk mytologi anses nektar vara en symbol för gudomlig kunskap och upplysning, så valet av svanen som färddjur för Brahma visar på hans vilja att söka efter andlig insikt och förståelse.

Svanen anses också ha en särskild betydelse inom hinduisk filosofi, där den symboliserar den andliga sökandet efter det eviga självet (Atman) och självförverkligande. Enligt traditionen har svanen en särskild förmåga att skilja sanningen från falskheten, och därför anses Brahma som åkande på svanen ha förmågan att skilja mellan det verkliga och det falska.

Brahma har dock inte bara en svan som färddjur, utan han avbildas också ibland ridande på en hamsa (en annan typ av andefågel) eller sittande på en lotusblomma.

Brahma i kort

 

Kraft/ Egenskap - Skaparen

Attribut - Lotusblomma

Utseende - Fyra ansikten

Färddjur - Svan

Det här är en utskriftsvänlig sida om Brahma. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Durga. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Durga

Durga Henric
Body

Krigsgudinnan Durga

Durga är en av de mest fascinerande och kraftfulla gudinnorna inom hinduismen. Hon är känd för att bekämpa demoner och försvara den kosmiska harmonin, och hon har en imponerande fysisk form som gör henne svår att besegra i strid. 

Stridsgudinnan

Durga är en stridsgudinna som rider på ett majestätiskt lejon eller tiger, och hon är beväpnad med olika typer av vapen som hon fått från manliga gudar. Men det som verkligen gör Durga unik är hennes många armar, som symboliserar hennes förmåga att hantera flera situationer samtidigt och bekämpa flera fiender på en gång.

En av de mest legendariska bedrifterna av Durga är hennes dödande av Mahishasura, en mäktig demon som tog formen av en buffel. Det var en episk strid som varar i nio dagar, men Durga visade sig vara oövervinnerlig och dödade demonen till slut. Durga hedras därför ofta med namnet "Mahishamardini", vilket betyder "Hon som dödat Mahisha".

Durgas ursprung

Durga anses ha sitt ursprung i den forntida indiska kulturen och har sedan inkorporerats i den brahminska sanskrittraditionen. Under århundraden har hon varit en viktig figur inom hinduismen och firas ofta under den stora festivalen Durga Puja. Så nästa gång du hör talas om Durga, tänk på hennes fantastiska fysiska form och hennes förmåga att bekämpa demoner för att skydda kosmisk harmoni.

Durgas gemål

Enligt hinduistisk mytologi är Durga gift med Shiva, en av de tre stora gudarna i hinduismen. I deras gemensamma form kallas de Ardhanarishvara, vilket betyder "den som är hälften kvinna och hälften man". Shiva och Durga är symboler för den eviga föreningen mellan manligt och kvinnligt, och deras äktenskap representerar sammanflödet mellan skapare och förstörare, liv och död. Durgas framträdanden i många myter beskrivs ofta som en manifestation av Shivas energi, och Shiva själv sägs ha gett henne sina vapen för att besegra demonerna.

Durgas riddjur

Durga, den mäktiga hindugudinnan, är känd för att rida på ett lejon eller en tiger under sina strider mot demoner. Hennes val av färddjur har symbolisk betydelse och ger insikt i hennes natur som krigsgudinna.

Lejonet

Lejonet är känt för sin styrka, mod och beslutsamhet, egenskaper som passar väl in på Durgas kämpande karaktär. Hon rider på lejonet när hon ska besegra en demon som hotar kosmisk harmoni och skapelseordning. Lejonet är också känt för att vara kungen av djungeln och en mäktig jägare, vilket symboliserar Durgas status som den obestridliga härskaren över gudavärlden.

Tigern

Å andra sidan symboliserar tigern Durgas råa kraft och hennes förmåga att övervinna hinder. Tigern är en av de mest respekterade djuren i indisk mytologi och anses ha en stark andlig närvaro. Durgas rider på tigern är en manifestation av hennes obestridliga makt och kontroll över demoner och kaos.

Durgas riddjur, både lejonet och tigern, är således en del av hennes krigarsymbolik som representerar hennes oövervinnerliga natur och förmåga att skydda den kosmiska ordningen.

Durgas reinkarnationer

Durga, som en av de viktigaste gudinnorna i den hinduistiska tron, har flera olika reinkarnationer, eller avatarer, som är viktiga inom hinduismen. Varje avatar har en specifik uppgift och en unik betydelse inom mytologin. Här är några av hennes avatarer.

En av Durgas mest kända avatarer är Kali, som också är en fruktad gudinna. Kali avbildas ofta med en krans av avhuggna huvuden och håller en avhuggen människahand i sin hand. Hon är en symbol för destruktiv kraft och upplösning, och ses som en form av Durga som är uttrycket för gudinnans mest förskräckliga och vilda sida. (läs mer om Kali i ett separat avsnitt)

En annan avatar av Durga är Chandi, som beskrivs som en krigare och kampgudinna. Hon är också en symbol för kvinnors makt och styrka, och anses vara särskilt viktig för kvinnor som vill försvara sig själva och sina familjer.

En tredje avatar av Durga är Skanda Mata, som är en mildare form av gudinnan och framställs ofta som en moderlig figur. Hon är också känd som den som ger fruktbarhet och överflöd till dem som dyrkar henne.

Varje avatar av Durga har sin egen betydelse och symbolik, men de är alla en del av samma gudinna och är alla viktiga inom den hinduistiska tron. Tillsammans representerar de olika aspekter av Durgas styrka och makt, och hjälper människor att förstå och dyrka denna viktiga gudinna.

Kraft/ Egenskap - Bekämpar demoner

Attribut - Vapen

Utseende - Många armar

Färddjur - Lejon eller tiger

Det här är en utskriftsvänlig sida om Durga. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Ganesha. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Ganesha

Ganesha Henric
Body

Ganesha

Ganesha, även känd som Ganpathy, Ganpati, Ganesh och Gajanana, är en av hinduismens mest populära gudar och son till Shiva och Parvati. Han är känd för sitt unika utseende med en människokropp och ett elefanthuvud. Men visste du att det finns en fascinerande legend bakom hans elefanthuvud?

Legenden om Ganeshas elefanthuvud

Enligt legenden kom Shiva hem efter en lång resa och märkte inte att sonen Ganesha hade vuxit upp till en ung man. I vrede trodde Shiva att Ganesha var en främling och högg av hans huvud. När Shiva sedan insåg sitt misstag skickade han ut sina tjänare för att hämta det första huvudet de kunde hitta, vilket råkade vara på en elefant. Därför fick Ganesha sitt karakteristiska elefanthuvud och blev en gudom som är mycket älskad av folket.

Ganeshas föräldrar

Men det är inte bara Ganesha själv som är intressant, även hans föräldrar är en del av hans historia. Shiva och Parvati är två av hinduismens viktigaste gudar och är också föräldrarna till Ganesha. Shiva är känd som förstörelseguden, medan Parvati är känd som kärlekens och fertilitetens gudinna. Tillsammans utgör de en balans mellan de manliga och kvinnliga krafterna i universum.

Ganesha som symbol

Ganesha själv representerar lycka och välgång och är också känd som "hindernas besegrare". Det är vanligt att man ber till Ganesha för att få hjälp att övervinna hinder och utmaningar i livet. Han är också känd för att vara väldigt generös och ge människor lycka och välgång.

Ganesha och råttan

Ganesha är ofta avbildad med ett blomhalsband och en huvudprydnad och hans färddjur är en råtta. Ganesha anses vara en symbol för balans och harmoni, och hans råtta är också en symbol för det. Råttan anses vara en av de snabbaste och mest listiga gnagarna och används som symbol för snabbhet och intelligens.

Enligt myten om Ganesha är hans råtta faktiskt hans kusin som han rider på som en symbol för att han har lyckats bemästra sin stolthet. Råttan symboliserar också att en person, oavsett hur mäktig eller svag de är, kan övervinna alla hinder med rätt inställning och kunskap.

Även om Ganesha har ett elefanthuvud och en råtta som färddjur, symboliserar de båda harmoni, intelligens och mod. Det är en del av hinduismens rika mytologi och symbolik, och visar på mångfalden och det oändliga möjliga i tillvaron.


Kraft/ Egenskap - Lycka och välgång

Attribut - Blomhalsband, huvudprydnad

Utseende - Elefantansikte

Färddjur - Råtta

Det här är en utskriftsvänlig sida om Ganesha. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Hanuman. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Hanuman

Hanuman Henric
Body

Apguden Hanuman

Hanuman är en av de mest älskade och respekterade gudarna i den hinduiska tron. Han anses vara en av de starkaste och mest lojala gudarna, och är känd för sin trohet och hjälpsamhet. Hanuman anses vara son till vinguden Vayu, vilket ger honom en övernaturlig styrka och snabbhet.

Trogen följeslagare till Rama

Enligt den hinduiska mytologin träffade Hanuman Rama under den episka berättelsen Ramayana. Rama var en prins och den sjunde inkarnationen av Vishnu, och Hanuman blev hans hängivna följeslagare. Hanuman spelade en viktig roll i Ramayana, där han hjälpte Rama att besegra den ondskefulla demonkungen Ravana och rädda hans hustru Sita.

Apguden Hanuman

En intressant sak att notera om Hanuman är att han ser ut som en apa. Enligt legenden var det så att en gång i tiden försökte Hanuman stjäla solen som en frukt. När de andra gudarna såg vad Hanuman höll på med, förbannade de honom och gjorde honom till en apa. Men istället för att känna sig förödmjukad över sin nya form, omfamnade Hanuman det och ansåg det som en gåva, eftersom apor var kända för sin snabbhet och smidighet.

Intressant är att nästan alla frisörsalonger håller stängt på tisdagar, dagen då man tillbedjer Hanuman. De flesta hinduer undviker att klippa sig, raka sig eller klippa naglarna denna dag.

Färgen orange som symbol

I många delar av Indien ser man stora orangefärgade stenar med målade ögon, som föreställer Hanuman och står i tempel, prydda av blommor och doftande av rökelse. Hanuman symboliserar styrka, trohet och hängivenhet och är en viktig del av hinduisk mytologi.

Kraft/ Egenskap - Kungakrona, spira

Attribut - Böcker, veena, radband, konst

Utseende - Ser ut som en apa

Färddjur -

Det här är en utskriftsvänlig sida om Hanuman. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Kali. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Kali

Kali Henric
Body

Kali

Kali är en av de mest kända gudinnorna inom hinduismen. Hon är en av de mest kraftfulla gudinnorna och representerar både skapelse och förstörelse. Hon är också känd för att ha en skrämmande bild, vilket har gett upphov till mycket fascination och intresse bland hennes anhängare.

Kalis skrämmande utseende

Kali avbildas oftast som en utmärglad och halvnaken kvinna med en svart eller mörkblå färg. Hon har fyra armar och är rödögd. Hon bär en gördel av avskurna armar och ett halsband av avhuggna huvuden. Hon bär också döda barnkroppar som örhängen och ormar som armringar. Hennes hår är långt och tovigt och hennes mun är vidöppen med en rullande tunga och blod på läpparna. Hon har också långa skarpa huggtänder som bidrar till hennes skrämmande utseende.

Ikonografiska framställningar

En av de vanligaste ikonografiska framställningarna av Kali är som Smashankali, vilket betyder "Kali på kremeringsplatsen". I sin övre vänstra hand håller hon ett blodigt avhugget huvud och i den övre högra ett blodigt svärd. Den nedre vänstra handen hålls i en skyddande gest och med den nedre högra handen erbjuder hon dyrkaren gåvor.

Kali och Shiva

Kali är också förknippad med Shiva, en av de tre största gudarna inom hinduismen. En myt berättar att Kali, vansinnig av blodtörst, dansade en våldsam dans som hotade att förstöra världen. För att stoppa hennes vilda framfart lade Shiva sig ned framför henne. När Kali kände igen sin make upphörde hennes rasande dans, och gudinnan var tämjd av maken. Denna myt visar på maktförhållandet mellan Kali och Shiva och betonar vikten av balans och harmoni.

Kalis olika namn och reinkarnationer inkluderar Bhadrakali, Bhavani, Gunamayi, Kala, Kalaratri, Kalanjari, Kalila, Kapalini, Muktakesi, Mahakali, Parvati, Sati och Uma. Hon representerar skapelsen och förstörelsen och symboliserar styrka, mod och beslutsamhet. Hennes attribut inkluderar ett svärd och ett avhugget huvud.

Trots Kali's skrämmande utseende och rykte som förstöraren, anses hon också som en skyddsgudinna. Många hinduer dyrkar henne som en beskyddare mot ondska och som en kraftfull gudinna som kan hjälpa till att besegra demoner och onda andar.

Det här är en utskriftsvänlig sida om Kali. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Krishna. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Krishna

Krishna Henric
Body

Krishna

Krishna är en av de mest älskade gudarna inom hinduismen. Han är en inkarnation av Vishnu men också en egen gud. Han är känd som en hjälte och framställs som älskare, krigare och kung. Enligt hinduisk tro är han också en av de mest fulländade människorna som någonsin har funnits, och hans lärdomar i Bhagavad Gita är fortfarande mycket betydelsefulla för hinduer idag.

Kärlekens gud

Krishna är också kärlekens gud, och hans kärlekshistoria med Radha är en av de mest berömda i hinduisk mytologi. Radha var Krishnas följeslagare, älskare och andliga lärjunge, och deras kärlek till varandra är en symbol för den andliga kärleken mellan människa och gud.

Radha och Krishna, en kärlekshistoria

Radha och Krishnas kärlekshistoria är en av de mest älskade berättelserna i den hinduiska mytologin. Radha var en vacker bondflicka från Vrindavan, en liten by i norra Indien. När Krishna flyttade till Vrindavan för att uppleva livet på landet, möttes de för första gången och deras kärlekshistoria började.

Radha och Krishna var mycket olika varandra. Radha var blyg och tillbakadragen, medan Krishna var öppen och utåtriktad. Trots dessa skillnader var deras kärlek till varandra starkare än något annat. De tillbringade dagarna med att sjunga, dansa och leka tillsammans i skogarna runt Vrindavan.

Radha och Krishnas kärlek var inte utan problem. Radha var redan gift med en annan man, vilket gjorde deras kärlekshistoria förbjuden. De kunde inte gifta sig och kunde inte ens vara tillsammans offentligt. Trots dessa problem kunde inget hindra dem från att träffas.

Radha och Krishnas kärlekshistoria är en symbol för den andliga kärleken mellan människa och gud. Det visar hur kärlek till gud kan övervinna alla hinder och förena oss med det gudomliga. Deras historia har inspirerat människor i århundraden och fortsätter att inspirera människor idag.

Krishnas attribut

Krishnas attribut inkluderar en flöjt, som han spelade på för att locka till sig Radha och de andra herdinnorna i Vrindavan. Hans utseende var också mycket vackert och han kännetecknades av sin blå färg och sin lätta klädsel. 

Krishnas popularitet i världen

Krishnas popularitet och betydelse fortsätter att växa i Indien och runt om i världen. Hans kärlekshistoria med Radha, hans lärdomar i Bhagavad Gita och hans status som kärlekens gud gör honom till en central figur inom hinduisk tro och kultur.

Kraft/ Egenskap - Kärlekens gud

Attribut - Flöjt

Det här är en utskriftsvänlig sida om Krishna. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Lakshmi. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Lakshmi

Lakshmi Henric
Body

Lakshmi

Gudinnan Lakshmi är en viktig figur inom den hinduiska mytologin och är också en av de mest populära gudomligheterna i den hinduiska panteon. Hon är associerad med kvaliteter som fruktbarhet, framgång, lycka, rikedom, överflöd och regentskap. Lakshmi betraktas också som den ideala hinduiska hustrun, som är uppmärksam på sin makes behov och önskningar och som dyrkar och tjänar honom.

Lakshmi i avbildningar

Lakshmi avbildas oftast som en vacker kvinna med fyra armar (när hon avbildas ensam). De fyra armarna symboliserar hennes förmåga att ge gåvor och välsignelser till de troende. I hennes händer bär hon lotusblommor och ibland en urna som rinner över med guld, som representerar rikedom och överflöd. Hennes attribut inkluderar också elefanter, som symboliserar styrka och välstånd.

Symbolism

Lakshmi betraktas också som gudinnan av lotusblommor, som är en symbol för fruktbarhet, renhet och andlig auktoritet. Lotusen är en unik blomma som växer upp ur smutsiga och orena miljöer, men förblir alltid ren och skön. Inom hinduismen representerar lotusen den andliga strävan och symboliserar karmayoga, handlingar som utförs i gudsmedvetande.

Lakshmis gemål

Lakshmi avbildas ofta tillsammans med sin make Narayana (Vishnu). En vanlig bild är Narayana som ligger utsträckt på Seshanaga (den kosmiska ormen) och Lakshmi masserar hans fötter. När hon avbildas tillsammans med sin make har hon bara två armar och avbildas ofta som väsentligt mindre än maken.

Diwali - en av Indiens viktigaste festivaler

Lakshmi firas på festivalen Diwali, som är en av de viktigaste hinduiska högtiderna. Under Diwali tänds ljus och lysande dekorationer pryder hemmen för att välkomna gudinnan Lakshmi och be om hennes välsignelser.

Inget eget färddjur

Lakshmi anses vanligtvis inte ha ett specifikt färddjur. Men elefanter anses vara ett av hennes attribut och avbildas ofta tillsammans med henne. Elefanten representerar styrka, visdom och rikedom, vilket är egenskaper som förknippas med Lakshmi.

Sammanfattningsvis

Sammanfattningsvis är gudinnan Lakshmi en viktig figur inom den hinduiska religionen och representerar egenskaper som framgång, rikedom och överflöd. Hennes ikonografiska detaljer och attribut bär djupa symboliska betydelser inom hinduismen och hon är en viktig symbol för andlig strävan och karmayoga.

Kraft/ Egenskap - Fruktbarhet, framgång, lycka

Attribut - Lotusblomma, elefanter, guld

Utseende - Fyra armar (om avbildad ensam)

Färddjur -

Det här är en utskriftsvänlig sida om Lakshmi. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Parvati. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Parvati

Parvati Henric
Body

ParvatiParvati är en av de mest kända hinduiska gudinnorna. Hon har många olika namn och ansikten, och varierande historier och myter om hennes liv och egenskaper finns i hinduisk mytologi. Parvati är vanligtvis förknippad med Shiva, en av hinduismens tre viktigaste gudar. De två beskrivs ofta som en enhet, Shiva-Parvati, och deras kärlekshistoria och gemensamma äventyr är en stor del av hinduisk litteratur.

Parvati inom tantrisk hinduism

Parvati är också en viktig gudinna inom tantrisk hinduism, en tradition inom hinduismen som betonar vikten av ritualer, meditation och visdom för att nå självförverkligande och andlig utveckling. Tantrisk hinduism fokuserar på att integrera alla aspekter av livet, inklusive det materiella och det andliga, och betonar vikten av att öva medvetenhet och närvaro.

Inom tantrisk hinduism anses Parvati vara en av de tio mahavidyorna, en grupp av gudinnor som representerar olika aspekter av universell kunskap och visdom. De tio mahavidyorna är:

  • Kali
  • Tara
  • Tripura Sundari
  • Bhuvaneswari
  • Chinnamasta
  • Dhumavati
  • Bagalamukhi
  • Matangi
  • Kamala
  • Bhairavi.

Varje mahavidya associeras med ett specifikt mantra, symbol och ritual.

Vänlig med modig

Parvati är känd för att vara mild och vänlig men också kraftfull och modig. Hon är också en symbol för kvinnlig styrka och fruktbarhet. Parvati framställs ofta med en bindi på pannan, som symboliserar visdom och styrka.

Parvati inom konsten

I hinduisk konst och skulptur är Parvati vanligtvis avbildad som en ung kvinna med fyra armar. Hon bär ofta smycken och fina kläder och har hår som sträcker sig ner till fötterna. Parvati har också ett färddjur - en lejoninna - som är en symbol för hennes styrka.

Parvatis och Shivas äktenskap

En av de mest kända myterna om Parvati handlar om hur hon fick Shiva att gifta sig med henne. Enligt legenden var Parvati djupt förälskad i Shiva och försökte vinna hans hjärta genom att söka hans uppmärksamhet på olika sätt. Hon gav till och med upp sin skönhet och började leva som en asket för att bevisa sin kärlek till honom. Till slut gick Shiva med på att gifta sig med Parvati, och deras äktenskap anses vara ett av de mest heliga och älskade inom hinduisk mytologi.

 

Sltligen

Parvati är en viktig symbol för kvinnlig kraft och visdom inom hinduisk religion och kultur. Hennes liv och myter fortsätter att inspirera hinduer och andra runt om i världen, och hennes roll som Shivas partner och livskamrat gör henne till en av de mest älskade gudinnorna inom hinduisk tradition.

Det här är en utskriftsvänlig sida om Parvati. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Radha. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Radha

Radha Henric
Body

Radha och Krishna och gopisRadha är en gopi, en herdinna, som är passionerat förälskad i den unge Krishna. TIllsammans har de en legendarisk kärlekshistoria som utspelar sig i byn Vraja och i Vrindavans lundar och skogsområden. 

Radhas och Krisnas kärlekshistoria

Radhas och Krishnas kärlekshistoria är en av de mest berömda kärlekshistorierna i den hinduiska mytologin.och utspelar sig i byn Vraja och i Vrindavans lundar och skogsområden. Berättelsen utspelar sig under Krishnas ungdomsår, innan han gifter sig med Rukmini och deltar i Mahabharatakriget som Arjunas körsven och rådgivare.

Oändlig kärlek som aldrig kan fullbordas

Radha och Krishnas kärlek är en oändlig kärlek som aldrig kan fullbordas. Det sägs att Radha och Krishna är själar från samma källa, som har separerats och sedan söker efter varandra igen. Radha är en symbol för hängivenhet och kärlek, medan Krishna representerar det gudomliga och det högre medvetandet.

Radha i konsten

I konsten visas hur Radha nattetid väntar på sin älskade, hur hon smyger hem efter en kärleksnatt eller hur hon är tillsammans med sin flöjtspelande älskare. Trots att Radha är gift med en annan man har hon ett förhållande med Krishna. Genom att ge efter för sin passion och ge sig in i det förbjudna förhållandet ställer sig Radha utanför det socialt accepterade och riskerar hela sin tillvaro.

En inspirationskälla

Radha och Krishnas kärlekshistoria har inspirerat otaliga poeter, musiker och konstnärer genom åren och anses vara en av de mest vackra och poetiska kärlekshistorierna i världen.

Ingen självständig existens

Radha har ingen självständig existens som gudinna i den hinduiska traditionen, utan får betydelse enbart som Krishnas älskarinna. Även om hon är gift med en annan man har hon ett förhållande med Krishna. Genom att ge efter för sin passion och ge sig in i det förbjudna förhållandet ställer sig Radha utanför det socialt accepterade och riskerar hela sin tillvaro.

Viktig inom tantrisk hinduism

Radha är också en viktig figur inom tantrisk hinduism, där hon betraktas som en form av gudinnan Shakti. Inom denna tradition finns det tio mahavidyorna, en grupp av gudinnor som representerar olika aspekter av den gudomliga kvinnliga energin. En av dessa tio mahavidyorna är Kameshwari, som betraktas som en form av Radha.

Det här är en utskriftsvänlig sida om Radha. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Saraswati. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Saraswati

Saraswati Henric
Body

Saraswati är en viktig gudinna i den hinduiska tron och kallas ofta för kunskapens och visdomens gudinna. Hon är också förknippad med musik, konst och litteratur. Hennes namn Saraswati betyder "den flytande" eller "den som strömmar", vilket syftar på hennes koppling till Sarasvatifloden, en flod som rinner genom norra Indien och Bangladesh.

I hinduisk mytologi är Saraswati känd som en vishnuskapelse och är vanligtvis föreställd som en vacker ung kvinna sittande på en lotusblomma. Hon är klädd i en vit sari och har en bok i sin vänstra hand, som representerar kunskapens skrifter och lärande, och ett stränginstrument, veena, i sin högra hand. Hennes följeslagare är en vit svan, som symboliserar rening och visdom. Saraswati är också ofta avbildad vid en flod, där hon är känd som "flodgudinnan".

Andra namn och aspekter av Saraswati

Saraswati har också flera andra namn och aspekter. Hon kallas Brahmi eftersom hon är den kvinnliga aspekten av Brahma, skaparguden i hinduismen. Hon är också känd som Bharati, som betyder "den som talar" eller "talspråket", och Putkari, som betyder "den som blåser i flöjt". 

Kloka kvinnor

I hinduiska berättelser är Saraswati ibland förknippad med visa och kloka kvinnor som åtnjuter högsta respekt. En sådan kvinna var Maithreyi, som levde för ungefär 3000 år sedan och var en elev av den stora filosofen Yajnavalkya. Maithreyi är känd för sin visdom och hennes strävan efter kunskap och sanning. 

Kämpar mot demoner

En annan berättelse om Saraswati involverar en konflikt mellan gudarna och demonerna. En demon, Vritra, stal Sarasvatifloden och höll den fången i sin grotta. Gudarna, inklusive Saraswati, kämpade mot demonerna för att återvinna floden. Saraswati använder sin visdom för att hjälpa gudarna att besegra demonerna och återfå kontrollen över floden. Denna berättelse symboliserar Saraswatis roll som beskyddare av kunskap och vishet.

Viktig för studenter och akademiker

 

Saraswati är en viktig gudinna för hinduer, särskilt för studenter och akademiker, som ber till henne för att få framgång i sina studier och i sin akademiska karriär. Hon är också viktig för konstnärer, som ser henne som en inspirationskälla och beskyddare av kreativitet och konstnärlig skaparkraft.

Saraswati kallas även för;
Brahmi
Bharati
Putkari
Sarada
Vagisvari

Kraft/ Egenskap - Kunskap och visdom    

Attribut - Böcker, veena, radband, konst

Utseende - Klädd i vit sari 

Färddjur - Svan

Det här är en utskriftsvänlig sida om Saraswati. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Shiva. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Shiva

Shiva Henric
Body

Shiva är som gud mycket allvarlig och sträng, han är fruktbarhetens, dödens asketens och förintelsens gud. Shiva är lärdomens gud och på grund av det faktum att han är asketens gud framställs han halvnaken, insmord med aska, med skallar runt midjan och ett halsband av sammanflätade ormar. Hans panna pryds av hans tredje öga.

Shiva är den som förgör liv men också dess återställare; den fruktansvärda och ändå mildheten själv. Han är källan till både gott och ont.

Kraft/ Egenskap - Förgörare/ återställare

Attribut - Ormhalsband, bälte av skallar

Utseende - Halvnaken, grå/blå

Färddjur - Tjur

Shiva i dagens indiska samhälle

Shivas kult och dyrkan är fortfarande mycket närvarande i det moderna Indien. Han är särskilt dyrkad av sadhuer, hinduiska heliga män, och hans tempel är en vanlig syn över hela landet. Många av dessa tempel är också turistattraktioner som besöks av människor från hela världen.

Shiva och hans symboler är också vanligt förekommande i den moderna indiska kulturen. Shivas ansikte kan ses på allt från t-shirts till reklamaffischer, och hans symbolik används ofta för att representera Indiens rika kulturella arv.

Shiva har också en djupgående betydelse inom den indiska filosofin och spiritualiteten. Han anses representera den ultimata sanningen och friheten från det begränsade medvetandet. Hans dyrkan kan hjälpa individer att uppnå en djupare medvetenhet om sig själva och universum.

Shivas tiddjur, Nandi

Shivas riddjur kallas för Nandi och är en helig tjur inom hinduismen. Nandi anses vara Shivas följeslagare och är också en symbol för kraft och beskydd. Nandi avbildas ofta sittande framför Shiva-templen och betraktas som en vakthund som skyddar templet från negativ energi och onda andar.

Enligt hinduistisk mytologi har Nandi en viktig roll som Shivas betrodde följeslagare. Legenden berättar att Nandi var den första varelsen som erkände Shiva som en gud och därefter blev Shivas hängivna följeslagare. Han tjänar Shiva genom att följa honom överallt och hjälpa honom att besegra demoner och andra fiender.

Inte bara i samband med Shiva

Nandis betydelse inom hinduismen sträcker sig bortom bara Shivas följeslagare. I hinduisk astrologi betraktas Nandi som en symbol för lycka och välstånd. Många människor tror att om de hedrar Nandi, kommer de att bli välsignade med rikedom och framgång.

Nandis helighet är också kopplad till dess betydelse för jordbruket. I Indien är boskap, inklusive tjurar, viktiga för jordbruket och många bönder tror att Nandi är en symbol för jordbruksfruktbarhet och växtkraft. Under årliga festivaler hålls kor och tjurar dekorerade med färgglada kläder och smycken, och de drivs genom byarna till tempel för att hedra Nandi och be om god skörd och skydd.

Det här är en utskriftsvänlig sida om Shiva. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Vishnu. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Vishnu

Vishnu Henric
Body

Ser man en bild av en blå fyrarmad gud så vet man Vishnuatt det är Vishnu. Han avbildas alltid med blå kroppsfärg och allt som oftast med fyra armar! Vishnu kör en lite lyxigare stil; han bär kungakrona och smycken.

Den stora upprätthållaren

Vishnu är en av de tre stora gudarna i den hinduistiska tron, och är känd som "den store upprätthållaren". Han är en gud som ses som en beskyddare av universum och kontrollerar människornas öde. Vishnu avbildas alltid med blå kroppsfärg och fyra armar. Han bär vanligtvis en kungakrona och smycken. I händerna håller han sina attribut, snäckan (som används som trumpet), diskusen, stridsklubban och lotusblomman. Ibland avbildas han även med en båge och/eller ett svärd.

Vishnus fru

Vishnus huvudgemål är Lakshmi, gudinnan för rikedom, lycka och välstånd. Vishnus riddjur avbildas som en rovfågel eller en fågelmänniska och kallas Garuda. Garuda fungerar också som Vishnus tjänare. När Vishnu vilar, ligger han på den tusenhövdade ormen Ananta.

Vishnus reinkarnationer

Vishnu anses också ha makt att rädda mänskligheten från förstörelse och kaos genom att inkarnera sig i olika former för att bekämpa ondska och skydda godheten. Vishnu kan ta tio olika inkarnationer för att närma sig människorna. Dessa inkarnationer kallas avatarer och syftar till att återställa balansen i universum. De tio avatarerna är:

  • Matsya (fisken)
  • Kurma (sköldpaddan)
  • Varaha (vildsvinet)
  • Narasimha (människolejonet)
  • Vamana (dvärgen)
  • Parashurama (Rama med yxan)
  • Rama (i sig en av de mer populära gudarna)
  • Krishna (också omåttligt populär som sig själv)
  • Buddha (vars avatar skapat en hel religion)
  • Kalkin.

Vishnus attribut

Hans attribut, som snäckan, diskusen och stridsklubban, symboliserar olika egenskaper som används för att upprätthålla en balanserad tillvaro. Garuda, Vishnus riddjur, symboliserar frihet, hastighet och överlägsenhet.

Vishnus riddjur, Garuda

Garuda är ett av de mest kända riddjuren i hinduisk mytologi och är en central figur i Vishnus liv. Garuda är en stor och mäktig fågel, och i många berättelser är han så stor att han kan bära Vishnu på sin rygg. Han är också känd som "konungarnas konung" och anses vara den största av alla fåglar.

Garuda anses vara en trogen följeslagare till Vishnu och ofta framställd som hans tjänare eller transportör. Han är avbildad som en blandning mellan en människa och örn, med en näbb och stora vingar. Garuda har också en viktig roll i indisk konst och kultur och avbildas ofta på många tempel, monument och statyer runtom i Indien.

Flyger snabare än tiden

Enligt myterna anses Garuda vara den enda som kan flyga snabbare än tiden, och han anses också vara en symbol för kunskap, visdom och kraft. Han är också känd för sin styrka och mod och anses vara en beskyddare och en hjälte i många historier.

Garuda har också en egen legendarisk historia där han kämpar mot sina fiender och räddar sitt eget folk. Enligt en berättelse var Garuda den son som föddes till Kashyapa och Vinata, två av de mest kända gudarna i indisk mytologi. Garuda blev till en början tillfångatagen av en grupp serpentiner, men efter att han överlistade dem och befriade sig, svor han att alltid kämpa mot ormar och skydda sina allierade.

Garuda som symbol

Garuda är en symbol för Vishnus lojalitet, styrka och mod, och har en mycket viktig roll i hinduisk mytologi och kultur.

Sammanfattning av Vishnu

Vishnu och hans inkarnationer har en stor betydelse för den hinduistiska tron och hinduiska kulturen. Vishnus stora roll som upprätthållare och beskyddare av universum fortsätter att inspirera och berika hinduer över hela världen.

Kraft/ Egenskap - Upprätthållaren

Attribut - Snäcka, diskus, stridsklubba

Utseende - Fyra armar, blå

Färddjur - Rovfågel /fågelmänniska

Det här är en utskriftsvänlig sida om Vishnu. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Hinduiska gudar & gudinnor. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Kastsystemet. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Kastsystemet

Kastsystemet Henric
Body

Kastväsendet är ett uråldrigt påfund som kan spåras till den gamla vedaböckerna daterade långt före vår tidräkning. Kastväsendet är en form av klassuppdelning, och det enda sättet att stiga i graderna är att vara sitt kast troget och på så sätt återfödas i ett högre.

Diskriminering p.g.a. kast är förbjudet enligt den indiska grundlagen, i tillämpningen innebär det att man inte får behandla folk som "oberörbara" - även om det fortfarande sker. Det är fortfarande så att sämre jobb sköts av de i de lägre kasten, medan de rika med bra jobb och makt oftast tillhör något av de högre.

Förbättringar på detta område sker hela tiden, men det kommer ta lång tid innan kasterna förlorar betydelse, särskilt bland de fattiga och outbildade. Tex. så dödas många personer i stridigheter mellan kasten varje år.

Det är även mycket ovanligt att man gifter sig (eller blir bortgift) mellan de olika kasterna.
Begreppet kaster är egentligen en gammal portugisisk benämning (Castas vilket betyder klan) på den uppdelning av folket som de fann i Indien.

Stort antal kaster

 Det finns många olika uppgifter om antalet kaster i Indien. Uppgifterna växlar mellan 3000 och 6400 kaster (Jatis) samt upp till 25.000 underkaster! Daliterna kallas felaktigt kastlösa, de har sin kast (jati) men står utanför det ’ariska samhället’ och dess fyra varna. 

Varna

Varna betyder färg och kommer troligen ifrån de invandrande klaner av Indoeuropéer som delades upp efter hudfärg. De olika kasterna var ett sätt att hålla de olika raserna rena genom att undvika giftermål med ickearierna som redan bodde i Indien.

Det sägs att guden Brahma skapade människorna utifrån sin egen kropp, från huvudet kom prästerna fram, krigarna kom från armarna och låren gav liv till bönderna. Fötter anses vara en mindre aktningsvärd kroppsdel och därifrån härstammar bönderna enligt folktron. De olika varna har olika grad av rituell renhet och är uppdelade enligt tabellen nedan.

 KastStällning / YrkeFramsprunget från
1.BrahmanPrästerHuvudet
2.Kshatriya 
 
Jordägare, soldater & ämbetsmänArmarna
3.Vaisyas 
 
Handelsmän och hantverkareLåren
4.Sudra 
 
Bönder med fleraFötterna
5.Daliter
 
De oberörbara 

Personerna i den femte gruppen kommer till stor del från stamfolk och urinvånare.
De olika grupperna kan i sin tur delas upp i flera underkaster eller Jatis. Varna har idag till stor del förlorat sin betydelse i Indien och när man talar om kasttillhörighet är det oftast Jati man menar.

Jati

 Begreppet jati kommer från janam=födelse och har betydelsen "vad man är född till" (Så när man frågar vilken kast någon tillhör så undrar man vad personen i fråga är född till). Man kan jämföra detta med vårt forna skråväsende, alltså en uppdelning i yrkesgrupper (Skomakare, skräddare, krukmakare, jordbrukare osv.).

Självklart arbetar inte alla inom sin kasts yrke nuförtiden (även om det fortfarande är extremt vanligt, speciellt på landsbygden), men det är så det fungerar, man har fortfarande benämningen kvar; vad man är född till att vara.  En europé skulle alltså tillhöra ”kasten” Europé eftersom denne är född som europé och de flesta länder har ju inte samma traditionella "yrkessystem" som man har i Indien (om vår plats i kasthierarkin, se stycke ’Västerlänning i Indien’). 

 

Betydelsen av kaster

Det finns inga kastlösa, alla människor har en grupptillhörighet, en kast, något som de är födda till.

Nashi berättade under hennes föreläsning (17/9-02 ABF-huset, Stockholm) om ett exempel då en som är vegetarian (brahmanerna är mest strikta) aldrig skulle äta hemma hos någon som äter kött då tanken på kött känns oren. För brahmanen blir den köttätande personen oren. Eftersom det finns kaster som arbetar med sådant som är ’orent’, som tillexempel läder, så anses dessa vara orena och 'oberörbara'. Det är alltså dessa tankar om renhet och orenhet som skapar en så tydlig uppdelning i samhället. Förr i tiden var uppdelningen än mer tydlig, om en skugga från en oberörbar föll över någon, så var man tvungen att genomgå en lång renlighetsceremoni.

Staten försöker förändra tanken kring "lågkastiga" men det är inte helt enkelt då de som anses vara av lägre kast kanske har en helt annan uppfattning; de kan tycka att de är av högre kast än någon som av andra anses vara av högre kast. Där kommer yrkesstoltheten fram igen.

Det här är en utskriftsvänlig sida om Kastsystemet. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!

Det här är en utskriftsvänlig sida om Hinduismen. Klicka här för att komma tillbaka till artikeln för att läsa fler kapitel!