Att köra genom Ladakh är som att åka genom ett månlandskap. Nästan överallt är det endast tre färger som dominerar; brunt från sanden, vitt från de snöklädda bergen och svart från de skuggor som molnen skapar på marken. Det kan låta trist men är slående vackert eftersom det karga landskapet också genomborras av Indus som skapar grönskande oaser i dalgången.
Trots kargheten har Ladakh varit bebott sedan urminnes tider. Den berömda sidenvägen korsade det dåvarande kungadömet och gjorde städer som Kargil och Leh till sprudlande handelsplatser. Idag är många av invånarna av tibetansk härkomst och buddhismen dominerar de östra delarna. Västra delarna är övervägande shiamuslimska.
Foto och text: Anna Adolfsson
Gatuvy i Leh
Leh Palace
Palatset är en nio våningar hög byggnad som tronar upp sig över Leh. Det byggdes på tidigt 1600-tal för att efterlikna det berömda Patolapalatset i Lhasa i Tibet. Idag är det dock nästan bara ruiner kvar att se men utsikten från taket är fantastisk.
Shanti Stupa
Shanti Stupa, eller fredspagoden som den också kallas, är belägen högt upp på en klippa i västra delen av Leh. Den byggdes så sent som 1980 med hjälp av buddister från Japan. Den är upplyst på kvällen och både soluppgång och solnedgång är fantastiska att se därifrån.
Kloster
Thiksey
Det finns ett stort antal fantastiska kloster runt om i Ladakh som är väl värda ett besök. Bland de mest kända kan nämnas Hemis som har mer än 150 lamor och är det rikaste klostret i Ladakh. Det byggdes på 1600-talet och klättrar upp längs bergssidorna inne i en väldig bergsskreva. Mest spektakulärt är att besöka Hemis under festivalen som firas i juni varje år.
Även Thiksey är värt att besöka för att beskåda den gigantiska Buddhastatyn som upptar två av våningarna i klostret. Med sina 10 tempel och 12 våningar är Thiksey det största klostret i Ladakh och det är även det arkitektoniskt mest intressanta.
Pan-gong Tso och Tso Moriri
Sydöstra Ladakh är känt för sina sjöar, belägna på hög höjd. De två största ligger på gränsen mot Tibet och är mycket populära bland både vandrare och andra turister.
Pangong Tso blev riktigt känd när den var med i slutscenen av filmen 3 Idiots. Efter det har den lockat stora skaror turister från hela världen. Sjön ligger cirka fem timmars bilresa från Leh på 4 200 meters höjd och är 150 km lång. Lite mer än hälften av den hör till Tibet och dess storlek gör att den ser ut att vara ett inlandshav. Utsikten över det blågröna vattnet är hänförande.
Tso Moriri är den största av höghöjdssjöarna i Transhimalaya och ligger på 4 600 meters höjd. Även den är otroligt vacker och hem för ett antal sällsynta fågelarter. Sjön ligger ca 220 km från Leh och kan endast nås under sommartid.
Vandring i Ladakh
Ladakhs månlandskap
För många är Ladakh mest känt för sina otroliga möjligheter till spektakulär vandring och Leh är nästan som ett Mekka för vandrare. Det finns ett stort antal leder vilket gör att det finns något för både dem som villa ha enklare turer på 2-3 dagar samt för dem som vill vandra i veckor. Flera arrangörer säljer paketresor med vandring i Ladakh men även i Leh finns ett stort antal arrangörer och i varje gathörn kan man se annonser där personer eller grupper söker deltagare till sina vandringar.
I Leh finns otroligt många olika boendealternativ för besökare, allt från finare hotell till homestays. Oftast finns ingen större anledning att boka boende i förväg, utan det enklaste är att åka dit och titta på några rum innan du bestämmer dig. Vill du ändå vara säker på att få just det boendet du önskar kan du boka hotell i förväg.
Momos - den i Leh så populära maträtten
Snabbaste sättet att ta sig till Ladakh är att flyga och flera av de indiska inrikesbolagen flyger dagligen till Leh från Delhi, Jammu och Srinagar. Väljer man att flyga måste man dock räkna med att det tar en eller ett par dagar innan kroppen acklimatiserat sig till den höga höjden (3 500 m) och man får vara försiktig så att man inte drabbas av höjdsjuka.
Utifrån höjdperspektivet är det bättre att färdas landvägen. Traditionellt har vägen från Srinagar via Zoji La-passet och Kargil varit den vanligaste. Den är vanligtvis öppen mellan april och november och erbjuder hisnande utsikt från den ofta väldigt smala vägen. På grund av oroligheterna i Kashmirdalen de senaste decennierna har istället rutten från Himachal Pradesh via Manali kommit att bli den vanligaste. (Det är också den som svenska UD rekommenderar.) Vägen öppnar oftast i maj och hålls öppen till november, allt beroende på snöläget. Även den här vägen bjuder på hisnande utsikter men är överlag i bättre skick än den mellan Srinagar och Leh.
Båda vägarna trafikeras av bussar, taxis och jeepar. Man kan antingen hyra ett fordon för eget bruk och stanna där man själv vill längs vägen, eller köpa plats i en av de delade transporter som avgår varje dag. Några av dem kör hela vägen utan längre stopp medan andra stannar för övernattning och acklimatisering.
Utöver allmänna transporter är det väldigt många turister som kör motorcykel genom Ladakh och det finns ett stort antal uthyrare av Royal Enfields i Leh för den som känner sig modig nog att köra själv.
Hitta resan till Leh
Hitta billiga flygerbjudanden direkt till Leh och jämför priser genom vårt formulär här på Indien.nu. Nedan kan du jämföra priser mellan hundratals olika försäljare och flygbolag utan extra kostnad! Välj en avreseort i Sverige för utrikesflyg eller en ort i Indien för inrikesflyg
Under vinterns sex månader har Leh konstant en temperatur under noll och snön gör att Ladakh landvägen är helt isolerat från resten av världen. Drass är vintertid Asiens kallaste plats. Sommartid däremot kan temperaturen stiga till 35 grader även om det kan vara lite kyligare på kvällen eller så fort solen försvinner.
Re: Leh och Ladakh
vistet sön, 2012-10-14 12:26
Jättefina bilder , väcker "hemlängtan" ( återvänder i november ) .
Några kommentarer :
*Höjdsjuka och acklimatisering :
Bästa alternativet är resa från Srinagar , och sova i Kargil ( 2690 m.ö.h. ) innan Leh (3500). Vägen öppnas ofta men inte alltid mot slutet av april.
Näst bästa alternativet är att flyga in , och att överväga medicinering innan man anländer -se råden från International Society for Mountain Medicine , CDC , WMS eller vilken annan trovärdig källa som helst. Ett bra alternativ är att tillbringa första eller andra natten i Alchi , fyrahundra meter lägre än Leh.
Manali-Leh går upp till samma höjd som Everest Base Camp (5328 ) , och har tältläger som ligger åtta till elvahundra meter högre än Leh. Det här betyder mycket större risker än att flyga in utan god grundläggande acklimatisering , och ger militärsjukvårdarna i Sarchu och Pang regelbundet jobb , inte alltid med garanterad lycklig utgång : en indisk turist dog till exempel i lungödem efter två dygn i Pang , augusti 2010. Neråt är bästa boten , men det kräver att vägen är öppen , och innebär fortfarande att man måste ta sej över passen mellan 4900 och 5300+ meters höjd. Hela vägen efter Darcha och fram till Lato , cirka sex mil innan Leh , går mellan fyratusen till femtusen+ meters höjd.
Militären har mycket sällan problem eftersom dom av erfarenhet har lärt sig att färdas mycket långsammare än turisterna på den här sortens rutter.
*Kungapalatset byggdes mycket riktigt under tidigt 1600-tal , under Sengge Namgyal´s styre. Det gör det omöjligen till en kopia eller inspirerad av Potala-palatset , som påbörjades 1645 - två år efter Sengge Namgyals död. Det här var en guldålder för Ladakh , och praktiskt taget alla stora kloster och tempel som man får se kommer från den här tiden eller senare. Viktigaste undantaget är Alchi från 1000-talet , som är en av tre platser i världen där Kashmirs buddhistiska konsttradition finns bevarad.
Missa inte stadsvandringarna i gamla stan i Leh , som utgår från Lalas Cafe - en kort bit upp från torget framför gamla mosken.
* Vintrarna i Ladakh är lite hypade , så länge man talar om dagstemperaturer : ofta över nollan in i december. Drass , som ligger lägre än Leh , är knappast kallare än Sibirien t.ex., och Ladakh´s korta hockeysäsong slutar i februari. Det är omöjligt att överdriva skillnaden mellan att vara i solen och skuggan dock : temperaturen faller blixtsnabbt så fort man kommer i skuggan. Den klassiska scenen är att stå och gona sig i solen med upprullade skjortärmar - för att sen dra på sej mössa och dunjacka innan man dyker in hos Tashi´s för lunch. Nattemperaturer ( nere i Leh ) i december & januari kring minus tjugo .
Vägarna in till Ladakh är ofta öppna längre än allmän föreställning : sist åkte jag in via Manali i månadsskiftet oktober-november , och båda vägarna stängdes slutgiltigt just innan jag flög ut , nära fyra veckor senare. Se inte detta som en rekommendation , speciellt Manali-Leh kan slås ut i hårt väder redan i september , och då måste man kunna hantera en till flera dagar på 4000+ meter , i rejäl kyla.
Inne i själva Ladakhs kärnland , längs med Indus , så får man sällan se någon permanent snö under vintern : solen bränner fort bort dom få snöfallen som når förbi femtusenmeters passen som omgärdar Ladakh. Även Khardung La , passet till Nubradalen , är med några få undantag öppen hela vintern.
Uppdateringar på min blogg , http://vistet.wordpress.com