Hur gör man om man vill gifta sej med en indier när man själv är svensk? Kan man gifta sej var som helst? Och måste jag ha något papper med mej för att det ska vara giltigt?
Hur gör man om man vill gifta sej med en indier när man själv är svensk? Kan man gifta sej var som helst? Och måste jag ha något papper med mej för att det ska vara giltigt?
Om du gifter dig lagligt i en annat land, alltså får papper från myndighet på att giftermålet är registrerat i det landet så är det bara att sedan registrera sig som gift i Sverige. Inga problem alls.
Hur funkar det för mej att ha en indisk bröllopscermoni? Är döpt i svenska kyrkan men pappa är hindu(är indier).
Man får skilja på religiösa och byråkratiska giftemål. Bara för att du gifter dig religiös blir du inte lagligt gift (tror jag, det var så för mig iaf). Du måste registrera dig hos indiska myndigheterna först då får du papper som svenska myndigheter accepterar.
Jag gifte mig med en indiska utomlands.
Jag fick veta att vi måste viga oss av en vigselförättare som var acrediterad av svenska kyrkan att viga i det aktuella landet.
Samtidigt krävdes hindersprövning innan vigseln.
Det räckte inte att vigslen var laglig i det aktuella landet.
Men detta var iofs 5 år sedan.
Jag gifte mig med en indiska utomlands.
Jag fick veta att vi måste viga oss av en vigselförättare som var acrediterad av svenska kyrkan att viga i det aktuella landet.
Samtidigt krävdes hindersprövning innan vigseln.
Det räckte inte att vigslen var laglig i det aktuella landet.
Men detta var iofs 5 år sedan.
Jag gifte mig med en indiska i Indien i en indisk kyrkan sedan (ett par år senare) registrerade vi oss hos myndigheterna där vi fick "papper" på att vi var gifta enligt indisk rätt. Detta visade jag sedan för skatteverket i Sverige och de registrerade oss som gifta i Sverige, inga problem alls.
Vi var enbart gifta i den lokala indiska församlingen under 2 år innan vi ens brydde oss om att registrera oss i Indien och Sverige blev lagligt gifta.
Det lät ju inte så krångligt!
Vad har de för krav i Indien för att man får gifta sej i en hinduisk cermoni? Krävs det att båda är hinduer, eller räcker det med att en är det?
Det traditionella sättet(hindi-bröllop) i Indien är det jag tänker på.
Det lät ju inte så krångligt!
Vad har de för krav i Indien för att man får gifta sej i en hinduisk cermoni? Krävs det att båda är hinduer, eller räcker det med att en är det?
Det traditionella sättet(hindi-bröllop) i Indien är det jag tänker på.
Jag haräffat massor av västerlänningar som gift sig med indiska hinduer och haft en hiduisk vigselceremoni. Allt som krävs är egentligen en pandit (präst) som ställer upp på att genomföra de olika vigselriterna.
Vi gifte oss i en hinduisk ceremoni. Vi är båda svenskar. Vi anlitade en
"bröllopsarrangör". Han kom till hotellet och visade olika typer av vigslar.
Det var bara att välja hur stort eller litet bröllop man ville ha.
När jag och T skulle gifta oss, var jag tvungen att ha ett födelsecertifikat men det ges ju inte ut nu i Sverige, utan man får ta med sig ett personbevis översatt till engelska.
I början ville de inte godta det eftersom det inte fanns någon stämpel och signatur på papperet. Först ville de då att jag skulle till åka till ambassaden och få en signatur därifrån, men eftersom vi var i Goa kändes det lite långt. Till slut löste det sig på så vis att en svensk bekant till oss fick vittna om att papperet var äkta osv.
Kanske ska tillägga att vi gifte oss borgerligt.
Om man funderar på att gifta sig med en indier kan det alltså vara bra att ha ett personbevis som är signerat och stämplat från skatteverket, även om det nu inte är den vanliga proceduren här. De skulle nog göra det om du bad snällt. :)
Ja, om ni gifter er borgerligt så ska det räcka, eftersom det står där att du är ogift m.m och det är det dom vill veta. Du kan ju säga på skatteverket att du vill ha det i det syftet; för att styrka att du är ogift osv. Har du däremot varit gift, dvs att du nu är skild så kan det ställa till en del problem för dig. det är ju inte omöjligt då heller förstås, men lite krångligare....
Vi anställde en advokat, som tog hand om allt pappersarbete, men sen fick man ju ändå infinna sig för att skriva på diverse papper och så måste man ju ha vittnen, fyra totalt tror jag, två på vardera sida. Jag hade två indier som känner mig sen tidigare och en svensk kvinna som vittnen.
Vad som krävs för att gifta sig i kyrkan eller genom en hinduisk ceremoni vet jag inte.
Men jag tror att den borgerliga ceremonin är den enda som räknas ifall du vill registrera giftermålet i Sverige sedan.
Det verkar som om alla har haft det mycket mer komplicerat än vad det var för mig, men vi hade kanske tur eller nått. Jag hade inget med från Sverige alls och någon advokat var det inte tal om heller. Det var så enkelt så
Gifte ni er kyrkligt, borgligt eller hade ni ett hindi-bröllop?
Kyrkligt, hennes familj är kristen (precis som 99% av hela delstaten). Vi registrerade oss sedan borgerligt ungefär ett år senare (fick dock även ha en liten kort cermoni av nått slag då). Sedan registrerade vi oss i Sverige som gifta ungefär ett år efter det. Så vi blev inte gifta i Sverige tills 2 år efter vigseln hehe.
Bröllopet tog 3 dagar med alla cermonier som skulle vara innan själva kyrkobröllopet, det var skönt när det var över.
Härligt! :wink: Men inte visste jag att även de kristna bröllopen är så stora med så mycket gäster och allt. Och ha ett bröllop som varar i 3 dagar, ni måste ha varit helt slut efter det firandet! :wink:
Du ska inte göra som många i USA och förnya äktenskapslöftena efter flera år? :lol:
Härligt! :wink: Men inte visste jag att även de kristna bröllopen är så stora med så mycket gäster och allt. Och ha ett bröllop som varar i 3 dagar, ni måste ha varit helt slut efter det firandet! :wink:
Du ska inte göra som många i USA och förnya äktenskapslöftena efter flera år? :lol:
Religionen må vara kristen men traditionen är ju olika. Vi hade även många icke kristna cermonier kopplade till bröllopet. Bland annat fick jag betala runt 500 rupees i mynt i brudpris som en rolig tradition som engång i tiden varit viktigt. Kulturen där är inte som i resten av indien där flickans familj ska betala utan där ska killens familj betala hehe
Är du säker på att du inte blev lurad till det där? :wink: Inte för att det är mycket pengar heller. Tycker att det var helt rätt för en gång skull. Vet också att det där med hemgiften från brudens föräldrar fortfarande utövas.
Eller som de ibland också gör, låter smyckena som bruden bär följa med i giftet. Vet själv att min farmors armringar följde med henne när hon gifte sej med min farfar(såna som sitter på överarmen). Tyvärr finns de inte kvar, min pappas halvsyskon sålde dem, trots att det inte ens var deras mammas. :x
Roligt med traditionella cermonier annars!
Trodde själv aldrig att jag skulle vilja gifta mej på "indiskt sätt" men nu när man träffat en indier så vore det rätt kul, om jag får dagdrömma lite. :wink:
Är du säker på att du inte blev lurad till det där? :wink: Inte för att det är mycket pengar heller. Tycker att det var helt rätt för en gång skull. Vet också att det där med hemgiften från brudens föräldrar fortfarande utövas.
Eller som de ibland också gör, låter smyckena som bruden bär följa med i giftet. Vet själv att min farmors armringar följde med henne när hon gifte sej med min farfar(såna som sitter på överarmen). Tyvärr finns de inte kvar, min pappas halvsyskon sålde dem, trots att det inte ens var deras mammas. :x
Roligt med traditionella cermonier annars!
Trodde själv aldrig att jag skulle vilja gifta mej på "indiskt sätt" men nu när man träffat en indier så vore det rätt kul, om jag får dagdrömma lite. :wink:
Dagdrömma är underbart :) De där 500ish rupees är ju mest en rolig tradition de har numera. De hade så jävla roligt åt mig för det fattades typ 10 rupees. Då började min "styvpappa" (jag fick en adoptivfamilj som tog hand om mig och hjälpte mig med mina "uppdrag") och min svärfar bråka och härja så alla skrattade som galningar. Först efter fick jag veta att det var del av spelet hehe Jag kände mig mest dum. Att sedan hålla tal för 100+ pers var ingen lek heller. Speciellt inte när inget sagt åt mig innan att jag skulle göra det. Min tjej såg jag knappt under denna tid så hon kunde inte hjälpa mig heller. Det var en intressant upplevelse hehe
Typiskt att det skulle fattas pengar också. :wink:
Hölls bröllopet i en kyrka? Och festen i en hyrd lokal? När du säger att hennes familj är kristen så tänker jag på katoliker, stämmer det?
Vilken sorts kläder fick du och din fru bära? Vit bröllopsklänning och frack eller var det något annat?
Fast det fattades inte pengar, de lekte bara hehe Vigseln var i en kyrka, bröllopet var lite överallt beroende på vad vi gjorde. En del var utomhus eftersom det var så många vid vissa tillfällen.
De är presbytarianer, hon hade traditionella kläder och jag en kostym.
Dagdrömma är underbart :) De där 500ish rupees är ju mest en rolig tradition de har numera. De hade så jävla roligt åt mig för det fattades typ 10 rupees. Då började min "styvpappa" (jag fick en adoptivfamilj som tog hand om mig och hjälpte mig med mina "uppdrag") och min svärfar bråka och härja så alla skrattade som galningar.
Liknande traditioner finns både hos hinduer och buddister. När vi gifte oss blev vårt följe stoppade på vägen till min blivande frus hem, av hennes kusiner, som höll ett band över vägen och krävde pengar. Min far fick ta fram plånboken och så skedde en förhandling under tillrop, när kusinerna var nöjda togs bandet bort och vi kunde fortsätta.
Hej!
Här kommer en gammal tråd i ämnet..
ett litet tips är att använda sökfunktionen... finns massa info sedan tidigare :wink:
http://www.indien.nu/forum.indien.nu/viewtopic.php?t=3153&highlight=gifterm%E5l
Hur gör man om man vill gifta sej med en indier när man själv är svensk? Kan man gifta sej var som helst? Och måste jag ha något papper med mej för att det ska vara giltigt?
Om du gifter dig lagligt i en annat land, alltså får papper från myndighet på att giftermålet är registrerat i det landet så är det bara att sedan registrera sig som gift i Sverige. Inga problem alls.
Måste jag ha något papper hem ifrån Sverige för att kunna gifta sej där? Typ tex hindersprövning?
Hur funkar det för mej att ha en indisk bröllopscermoni? Är döpt i svenska kyrkan men pappa är hindu(är indier).
Nä, det struntar de i där.
Man får skilja på religiösa och byråkratiska giftemål. Bara för att du gifter dig religiös blir du inte lagligt gift (tror jag, det var så för mig iaf). Du måste registrera dig hos indiska myndigheterna först då får du papper som svenska myndigheter accepterar.
Hur går det till? Är det före eller efter man har gift sej?
Jag gifte mig med en indiska utomlands.
Jag fick veta att vi måste viga oss av en vigselförättare som var acrediterad av svenska kyrkan att viga i det aktuella landet.
Samtidigt krävdes hindersprövning innan vigseln.
Det räckte inte att vigslen var laglig i det aktuella landet.
Men detta var iofs 5 år sedan.
Oj, nu vart jag inte klokare heller.
Så ett land kan se oss som lagligt gifta medan här i Sverigen så räknas det inte. :?
Jag gifte mig med en indiska i Indien i en indisk kyrkan sedan (ett par år senare) registrerade vi oss hos myndigheterna där vi fick "papper" på att vi var gifta enligt indisk rätt. Detta visade jag sedan för skatteverket i Sverige och de registrerade oss som gifta i Sverige, inga problem alls.
Vi var enbart gifta i den lokala indiska församlingen under 2 år innan vi ens brydde oss om att registrera oss i Indien och Sverige blev lagligt gifta.
Det lät ju inte så krångligt!
Vad har de för krav i Indien för att man får gifta sej i en hinduisk cermoni? Krävs det att båda är hinduer, eller räcker det med att en är det?
Det traditionella sättet(hindi-bröllop) i Indien är det jag tänker på.
Jag haräffat massor av västerlänningar som gift sig med indiska hinduer och haft en hiduisk vigselceremoni. Allt som krävs är egentligen en pandit (präst) som ställer upp på att genomföra de olika vigselriterna.
Vi gifte oss i en hinduisk ceremoni. Vi är båda svenskar. Vi anlitade en
"bröllopsarrangör". Han kom till hotellet och visade olika typer av vigslar.
Det var bara att välja hur stort eller litet bröllop man ville ha.
När jag och T skulle gifta oss, var jag tvungen att ha ett födelsecertifikat men det ges ju inte ut nu i Sverige, utan man får ta med sig ett personbevis översatt till engelska.
I början ville de inte godta det eftersom det inte fanns någon stämpel och signatur på papperet. Först ville de då att jag skulle till åka till ambassaden och få en signatur därifrån, men eftersom vi var i Goa kändes det lite långt. Till slut löste det sig på så vis att en svensk bekant till oss fick vittna om att papperet var äkta osv.
Kanske ska tillägga att vi gifte oss borgerligt.
Om man funderar på att gifta sig med en indier kan det alltså vara bra att ha ett personbevis som är signerat och stämplat från skatteverket, även om det nu inte är den vanliga proceduren här. De skulle nog göra det om du bad snällt. :)
Kommer det att räcka med personbevis? Det är inget annat papper som krävs?
Ja, om ni gifter er borgerligt så ska det räcka, eftersom det står där att du är ogift m.m och det är det dom vill veta. Du kan ju säga på skatteverket att du vill ha det i det syftet; för att styrka att du är ogift osv. Har du däremot varit gift, dvs att du nu är skild så kan det ställa till en del problem för dig. det är ju inte omöjligt då heller förstås, men lite krångligare....
Vi anställde en advokat, som tog hand om allt pappersarbete, men sen fick man ju ändå infinna sig för att skriva på diverse papper och så måste man ju ha vittnen, fyra totalt tror jag, två på vardera sida. Jag hade två indier som känner mig sen tidigare och en svensk kvinna som vittnen.
Vad som krävs för att gifta sig i kyrkan eller genom en hinduisk ceremoni vet jag inte.
Men jag tror att den borgerliga ceremonin är den enda som räknas ifall du vill registrera giftermålet i Sverige sedan.
Det verkar som om alla har haft det mycket mer komplicerat än vad det var för mig, men vi hade kanske tur eller nått. Jag hade inget med från Sverige alls och någon advokat var det inte tal om heller. Det var så enkelt så
Är du säker på att ni verkligen är gifta? Lagligen? Både i Indien och Sverige? :wink:
Var gifte ni er förresten? Var i Indien?
Jodå vi har papper från både Indien och Sverige på att vi är gifta :)
Vi gifte oss i Aizawl, "huvudstaden" i Mizoram. 900 pers var på plats hehe
Mysigt det låter, korp. :wink:
Gifte ni er kyrkligt, borgligt eller hade ni ett hindi-bröllop?
Kyrkligt, hennes familj är kristen (precis som 99% av hela delstaten). Vi registrerade oss sedan borgerligt ungefär ett år senare (fick dock även ha en liten kort cermoni av nått slag då). Sedan registrerade vi oss i Sverige som gifta ungefär ett år efter det. Så vi blev inte gifta i Sverige tills 2 år efter vigseln hehe.
Bröllopet tog 3 dagar med alla cermonier som skulle vara innan själva kyrkobröllopet, det var skönt när det var över.
Härligt! :wink: Men inte visste jag att även de kristna bröllopen är så stora med så mycket gäster och allt. Och ha ett bröllop som varar i 3 dagar, ni måste ha varit helt slut efter det firandet! :wink:
Du ska inte göra som många i USA och förnya äktenskapslöftena efter flera år? :lol:
Religionen må vara kristen men traditionen är ju olika. Vi hade även många icke kristna cermonier kopplade till bröllopet. Bland annat fick jag betala runt 500 rupees i mynt i brudpris som en rolig tradition som engång i tiden varit viktigt. Kulturen där är inte som i resten av indien där flickans familj ska betala utan där ska killens familj betala hehe
Är du säker på att du inte blev lurad till det där? :wink: Inte för att det är mycket pengar heller. Tycker att det var helt rätt för en gång skull. Vet också att det där med hemgiften från brudens föräldrar fortfarande utövas.
Eller som de ibland också gör, låter smyckena som bruden bär följa med i giftet. Vet själv att min farmors armringar följde med henne när hon gifte sej med min farfar(såna som sitter på överarmen). Tyvärr finns de inte kvar, min pappas halvsyskon sålde dem, trots att det inte ens var deras mammas. :x
Roligt med traditionella cermonier annars!
Trodde själv aldrig att jag skulle vilja gifta mej på "indiskt sätt" men nu när man träffat en indier så vore det rätt kul, om jag får dagdrömma lite. :wink:
Dagdrömma är underbart :) De där 500ish rupees är ju mest en rolig tradition de har numera. De hade så jävla roligt åt mig för det fattades typ 10 rupees. Då började min "styvpappa" (jag fick en adoptivfamilj som tog hand om mig och hjälpte mig med mina "uppdrag") och min svärfar bråka och härja så alla skrattade som galningar. Först efter fick jag veta att det var del av spelet hehe Jag kände mig mest dum. Att sedan hålla tal för 100+ pers var ingen lek heller. Speciellt inte när inget sagt åt mig innan att jag skulle göra det. Min tjej såg jag knappt under denna tid så hon kunde inte hjälpa mig heller. Det var en intressant upplevelse hehe
Ja det kan jag förstå. :lol:
Typiskt att det skulle fattas pengar också. :wink:
Hölls bröllopet i en kyrka? Och festen i en hyrd lokal? När du säger att hennes familj är kristen så tänker jag på katoliker, stämmer det?
Vilken sorts kläder fick du och din fru bära? Vit bröllopsklänning och frack eller var det något annat?
Fast det fattades inte pengar, de lekte bara hehe Vigseln var i en kyrka, bröllopet var lite överallt beroende på vad vi gjorde. En del var utomhus eftersom det var så många vid vissa tillfällen.
De är presbytarianer, hon hade traditionella kläder och jag en kostym.
Liknande traditioner finns både hos hinduer och buddister. När vi gifte oss blev vårt följe stoppade på vägen till min blivande frus hem, av hennes kusiner, som höll ett band över vägen och krävde pengar. Min far fick ta fram plånboken och så skedde en förhandling under tillrop, när kusinerna var nöjda togs bandet bort och vi kunde fortsätta.
På tal om kläder, så här såg vi ut under vårt bröllop, jag kände mig som en kung