Hur hittar man gladjen?

Tack for snabbt svar!

Vi har tillbringat en del tid pa lugna stallen. Faktiskt sa ar det sa att det knappt kanns som om man har varit i Indien nar man moter allt kaos och buller. Vi akte (som manga andra) till Goa nar vi kom till Indien, darifran akte vi vidare genom Kerala i ett rasande tempo (stannade bara till i Amritapuri Ashram), sen akte vi till Kanyakumari och darifran till Ooty. Dar stannade vi ett tag sen for vi till Auroville dar vi stannade i 3 veckor. Nu ar vi sa har i Bangalore, pa vag till Pune for en Yoga-retreat.

Sa vi har nastan enbart uppehallit oss pa lugna stallen och gjort lugna saker. Men anda har det verkat uttrottande, sa att det nu kanns jobbigt att ga ut.

Tack for tipsen. Vi ska efter yogan ga en Vipassanakurs sa vi far se hur det kanns efter det.

Vi ater ingen malariamedicin sa det ar nog en vanlig svacka. :wink:

I borjan var jag nog mer "grundad" och kunde observera utan att ryckas med men det ar som om jag har forlorat min grund och sa latt bara ser det som ar daligt. Jag vet att det finns mycket har som jag vill, men att uppna dessa saker mots i mig med hopploshet. Det kanns som om man vill ge upp nar man star framfor en gata och det ar omojligt att ga over for all trafik.
Jag ser bara det krangliga och nar jag mater malet jag vill uppna mot anstrangningarna sa kanns det ibland overvaldigande svart.

Dock tycker jag att de stallena vi har varit pa har varit mycket trevliga och dar har vi hittat pa trevliga saker. Inte manga, men trevliga. Men det ar som om nat har forsvunnit ur mig som gor att jag inte orkar bara observera...som om jag har forlorat min motstandskraft...

Tack for alla tips och rad!
Jag antar att olika personer har olika forutsattningar att hantera handelser som kan uppsta har i Indien.
Vi har val delvis tagit oss ur var svacka, men nu med bara en knapp manad (av 6 st ivag fran hemmet) kvar ar vi mer trotta i allmanhet och langtar nog lite tillbaka till ett liv dar hemma.

Efter att vi insag att vi var i en svacka akte vi till den lilla Chikki-byn Lonavla och la in oss pa ett Yoga-sjukhus. Det var intressant och hjalpte nog oss att komma till sans. Efter det akte vi till Nasik i nan dag och till var forvaning sa var det en jattetrevlig stad. Manniskorna ar jattevanliga. Efter Nasik akte vi till Dhamma Giri for en 10-dagars Vipassana-kurs. Det hjalpte nog ocksa en del for oss. Efter kursen akte vi tillbaks till Nasik och nu ar vi i Ahmedabad.

Sa aven om vi ar trotta sa kanns det som om vi inte later oss uppslukas av kaoset (som kan uppsta har och dar) i lika stor utstrackning som forut. Detta galler kanske framst mig. Min flickvan ar nog mer trygg i sig sjalv an vad jag ar... :)

Men som sagt, tack for alla tips. Aven om jag inte akte till de sakerligen genomtrevliga stallena ni tipsade om sa har jag ju lite uppslag for en ny resa! :wink:

Hmm...expertis vet jag inte riktigt... :wink:
Jag ar inte sa val bevandrad inom "ashram-svangen" eller alternativ medicin. Men jag har det intrycket av dels yoga, homeopati, naturopathy och ayurveda att de ser till helheten nar de ska bota nagot. Jag tror att det ar nagot man ser i manga alternativa behandlingsformer. Helheten.
Personligen sa tycker jag att det later vettigt att se till helheten. Kroppen ar ju ett system. Jag tror pa att forebygga sjukdom.

Vad det galler ashrams sa var val tanken att vi bara skulle uppehalla oss pa sadana. Sa har det dock inte blivit. Dels pa grund av lite kompromisser och dels pa grund av tsunamin. Vi hade tankt besoka "The hugging mother", Auroville, Kalki och kanske gora en Vipassana-kurs. Det ar mojligt att vi hade nat annat inplanerat ocksa. Men vi tankte i alla fall bara koncentrera oss pa ashrams och liknande. Nu blev det sa att vi skippade Kalki, men vi besokte Amritapuri, gjorde Vipassana och besokte Auroville. Utover det planerade var vi ocksa i Lonavla pa "yogastallet" och nu ar vi har i Mt. Abu hos Brahma Kumaris.

Den samsta (och forsta) ashram-erfarenheten var Amritapuri i backwater-djungeln i Kerala. Det kostade 150 Rs per person och dag for enkel logi och annu enklare mat. Jag kom till indien med en stor portion skepsis mot ashrams och cirkusen kring det och har pa Amritapuri fick jag en del vatten pa min kvarn. Jag tyckte att det var botten. Maten var klart deprimerande, vasterlanningarna var separerade fran indierna (verkade det som) och bland vasterlanningarna var det dalig stamning. Amma var dock inte dar vilket kanske hade andrat erfarenheten mycket. Ashramet verkade ga pa sparlaga. Efter tre dagar stack vi...

Auroville ar ju inget ashram eller nat new age-stalle heller for den delen. Men dar finns en stor del andlighet. Personligen tycker jag om Auroville trots att jag inte trodde att jag skulle trivas dar. Jag var inte sa sugen pa att aka dit, men det var valdigt trvligt dar. Inte sa mycket indien dock. Dar fick jag mersmak av meditation, trots att jag alltid har tyckt att meditation ar till for andliga typer. Jag tycker i sa fall mer om yoga (asanas). Meditation var inget for mig. Efter att tsunamin hade slagit mot kusten sa blev vi lite skarrade och beslutade oss for att aka uppat och inat landet.

Vi hamnade pa Kaivalyadhama (yogastallet) och dar behandlade vi oss med yoga och naturopathy. Det var intressant men jag kan nog inte rada nagon till att aka dit. Jag skulle nog inte aka dit igen. Det kostade 10 dollar om dagen och for det fick man inte mycket. Yogan for man var mycket bra (enligt mig), men for kvinnor var den samre (enligt min flickvan). Det verkade lite oseriost for kvinnorna. Jag har gjort asanas innan men slutat och jag tyckte att det var skont att fa sig en dos kroppsovningar. Jag kan dock inte saga att jag blev sa mycket battre till halsan, fast jag har mig sjalv att skylla. Jag ater for dalig mat helt enkelt (mums).

Direkt fran Yogan slangde vi oss in i en Vipassana-kurs i Igatpuri (ur askan i elden). Det var mycket givande. Jag tycker personligen att alla som har mojlighet ska ga en Vipassana-kurs. Aven om jag inte gav tekniken en helt arlig chans (lathet och svaghet) sa tror jag pa att Vipassana kan hjalpa manniskor. Mycket av det man lar sig ligger helt i linje med vad jag tycker. Rorelsen klarar sig fram enbart med hjalp av donationer fran manniskor som har gjort en kurs. Man far kost och logi. Man behover inte donera nagot om man inte tycker att andra ska gora detta. Det ar givande pa ett intellektuellt plan, men det bor vara mer givande pa ett erfarenhetsmassigt plan.

Nu ar vi sa hos Brahma Kumaris. Det ar en rorelse som ocksa bygger pa donationer, men vi har inte fatt en enda mojlighet att donera trots att vi har fragat om det. De har en hel filosofi om varlden vi lever i. De lar att alla varldsreligioner verkar for samma sak och i deras meditation ska man sanda ut positiva tankar och minnas gud och den varlden man bodde i forut. Klart intressanta lektioner aven om jag personligen inte tar at mig av en del som sags. Jag antar att man tar det man behover. Utover det andliga budskapet far man ocksa kakor! :wink:

Innan jag kom till Indien och bekantade mig med ashrams sa var jag skeptisk till det hela och jag ar radd for manniskor i stora (religiosa) grupper. Jag vill ga min egen vag mot lycka eller vad det nu ar vi ska uppna har pa jorden. Jag tror att man kan ta mycket hjalp av dessa ashrams och budskapen de har, men till slut ar det endast du sjalv som kan hjalpa dig att avancera framat. Jag trivs bast med mig sjalv vid styret sa att saga.
Jag ar dock inte lika skeptisk mot ashrams langre, men jag ar inte heller overtygad om att det ar nagot for mig.

Jag svarar garna pa fragor, men jag kan bara svara med mina erfarenheter (inte sarskilt omfattande). Ett rad ar att prova sjalv! :)
Det finns en engelsk/amerikansk guidebok som heter "from here to Nirvana". Den ar nagra ar gammal, men den beskriver en massa ashrams i Indien pa ett overskadligt vis. Jag kan aterkomma med ISBN-numret.

Om shanti! :wink:

Vipassana ar (i korthet) en meditationsteknik som till slut ska leda till upplysning ala buddha.
Detta ar "buddhas" meditations-teknik som han larde ut. Den har bevarats arhundrade efter arhundrade i Burma, dar en rik bankir snubblade over denna lara och gjorde den till en varldsomfattande organisation. Detta efter att meditationen hade botat hans migran.
Det forsta man lar sig ar en meditationsteknik som innebar att man koncentrerar sig pa sin andning genom nasan. Detta for att "vassa" sinnet infor vipassana-meditationen.
I vipassana-meditationen gar man sen igenom sin kropp med sitt vassade sinne for att lyfta fram en massa gammalt skrap man gar och bar pa.
Nyborjar-kursen tar 10 dagar.
Jag hinner tyvarr inte svara mer utforligt, men jag hoppas att du har fatt ett hum i alla fall! :D