Ar det nan som har hort om det e nan som verkligen har hamnat i fangelse vid en olycka bara pga att han sakna KK ( om man nu e vallande kanske man hor hemma dar oavsett.. ) , i sa fall e det ju dumt..
F.o. verkar det som det bara e rookies som betalar boter...
Om polisen inte kan stoppa boterna i egen ficka struntar dom i det ..
Var med om en skoterolycka i Candolim '98. Ett par killar körde framför oss och helt utan blinkers, förvarning eller något annat svängde helt tvärt för att göra en U-sväng i full rusningstrafik.
Resultatet blev att vi rammade dem (endast i 40-50 kilometer i timmen, vilket jag idag tackar min lyckliga stjärna över) och flög som vantar av vespan. Vi klarade oss (jag om min indiska vän Tarun) med endast ett avgasrörsbrännmärke på benet och ett litet skärsår i tummen av backspegeln. Värre var det för killarna vi träffade - en fick ett djupt skärsår i vaden och låg bara och skrek och blödde på marken.
Inom två minuter hade vi omringats av mellan fyrtio och femtio _mycket_ arga indier som inte ville släppa oss därifrån. Stämningen blev hotfullare och jag lovar er att jag aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Vuxna män stod och gapade hotfullt (och jag som inte förstår hindi eller andra indiska språk, stod ju helt utanför problemhanteringen) och började knuffa på oss. De var verkligen rasande (och antagligen jävligt trötta på oansvariga turister som skiter i lokalbefolkningen) och hetsade upp varandra svårt. Tarun (halvindier/halvbritt) lyckades värja deras vrede (låter pretto, men jag skojar INTE) efter femton minuters munhuggandes med löften om att vi skulle ta honom till en läkare för vård, vilket vi gjorde. Det visade sig senare att han skulle varit tvungen att amputera benet om han inte fått blodförtunnande medicin och vård, då en stor artär i vaden blev skadad.
Vad som skulle hänt utan Tarun som talade flytande hindi vågar jag inte tänka på idag, men jag kan säga så här: Jag tänker mig för nästa gång jag gör något olagligt i utlandet - det är inte alltid du själv som bär avsvaret för en olycka. Mutor funkar säkert i många fall, men luta er inte tillbaka på dem.
Mycket av det jag gjort i Indien hade varit omöjligt eller bra svårt utan mutor. Till exempel fick jag till och med muta generalkonsuln på konsulatet i Mumbai, med 6000 rupees, för att han skulle skicka in in min flickväns ansökan om uppehållstillstånd. Vilket vi senare fick reda på var helt jävla onödigt för vi kunde skickat den själv till ambassaden i Delhi och struntat i den där #&¤#&¤ filuren. Jag funderar till och från på om jag ska anmäla killen till UD här, men det lär väl inte göra någon skillnad ändå.
Jag kan ju tillägga att jag verkligen tycker det här med mutor och skit är väldigt otrevligt när man sitter i en situation där man antigen är rädd eller verkligen behöver hjälp och man mer eller mindre måste betala för att folk ska göra sitt jobb. Folk som försöker få betalt på något sätt övergår ibland relativt lätt från att vara snälla till att hota.
Generellt sett gillar jag inte alls att ha kontakter med några myndighter eller "statliga" organisationer alls i Indien om jag kan slippa, jag har inga bra erfarenheter av det på något sätt. Vilket tydligen är en uppfattning jag delar med många indier också.
Hade det varit utan kortkort så hade jag kanske kunnat vara med i gemet...men nu står jag över... :wink:
Det gick bra för dig alltså? *s*
Ar det nan som har hort om det e nan som verkligen har hamnat i fangelse vid en olycka bara pga att han sakna KK ( om man nu e vallande kanske man hor hemma dar oavsett.. ) , i sa fall e det ju dumt..
F.o. verkar det som det bara e rookies som betalar boter...
Om polisen inte kan stoppa boterna i egen ficka struntar dom i det ..
/K
Var med om en skoterolycka i Candolim '98. Ett par killar körde framför oss och helt utan blinkers, förvarning eller något annat svängde helt tvärt för att göra en U-sväng i full rusningstrafik.
Resultatet blev att vi rammade dem (endast i 40-50 kilometer i timmen, vilket jag idag tackar min lyckliga stjärna över) och flög som vantar av vespan. Vi klarade oss (jag om min indiska vän Tarun) med endast ett avgasrörsbrännmärke på benet och ett litet skärsår i tummen av backspegeln. Värre var det för killarna vi träffade - en fick ett djupt skärsår i vaden och låg bara och skrek och blödde på marken.
Inom två minuter hade vi omringats av mellan fyrtio och femtio _mycket_ arga indier som inte ville släppa oss därifrån. Stämningen blev hotfullare och jag lovar er att jag aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Vuxna män stod och gapade hotfullt (och jag som inte förstår hindi eller andra indiska språk, stod ju helt utanför problemhanteringen) och började knuffa på oss. De var verkligen rasande (och antagligen jävligt trötta på oansvariga turister som skiter i lokalbefolkningen) och hetsade upp varandra svårt. Tarun (halvindier/halvbritt) lyckades värja deras vrede (låter pretto, men jag skojar INTE) efter femton minuters munhuggandes med löften om att vi skulle ta honom till en läkare för vård, vilket vi gjorde. Det visade sig senare att han skulle varit tvungen att amputera benet om han inte fått blodförtunnande medicin och vård, då en stor artär i vaden blev skadad.
Vad som skulle hänt utan Tarun som talade flytande hindi vågar jag inte tänka på idag, men jag kan säga så här: Jag tänker mig för nästa gång jag gör något olagligt i utlandet - det är inte alltid du själv som bär avsvaret för en olycka. Mutor funkar säkert i många fall, men luta er inte tillbaka på dem.
/Chrille
Mycket av det jag gjort i Indien hade varit omöjligt eller bra svårt utan mutor. Till exempel fick jag till och med muta generalkonsuln på konsulatet i Mumbai, med 6000 rupees, för att han skulle skicka in in min flickväns ansökan om uppehållstillstånd. Vilket vi senare fick reda på var helt jävla onödigt för vi kunde skickat den själv till ambassaden i Delhi och struntat i den där #&¤#&¤ filuren. Jag funderar till och från på om jag ska anmäla killen till UD här, men det lär väl inte göra någon skillnad ändå.
Jag kan ju tillägga att jag verkligen tycker det här med mutor och skit är väldigt otrevligt när man sitter i en situation där man antigen är rädd eller verkligen behöver hjälp och man mer eller mindre måste betala för att folk ska göra sitt jobb. Folk som försöker få betalt på något sätt övergår ibland relativt lätt från att vara snälla till att hota.
Generellt sett gillar jag inte alls att ha kontakter med några myndighter eller "statliga" organisationer alls i Indien om jag kan slippa, jag har inga bra erfarenheter av det på något sätt. Vilket tydligen är en uppfattning jag delar med många indier också.