Hur kan det komma sig? Varför älskar jag fortfarande Indien, när något så viktigt, nämligen folket, ändå så sabla ofta försöker lura skiten ur en?
Jag frågar mig detta nu för att jag just kommit hem från 5 veckor i Indonesien (Kalimantan o Sulawesi) och upptäckt att Indonesierna generellt sett är fantastiskt trevliga och geniunt vänskapliga människor. Från början var jag vaksamt skeptisk till deras många kontaktförsök, men strax märkte jag till min förvåning att de nästan alltid hade ärliga avsikter. De VILLE faktiskt hjälpa till, stilla sin nyfikenhet, eller till och med bara bli vänner. Inget annat. Jag väntade på den stora blåsningen, men den kom aldrig. På sin höjd drabbades jag av att betala några tiotals procent överpris på nån pryl under min tid i Indonesien - inget värre.
Så jag frågar mig - hur kan jag stå ut i Indien då, där faktiskt en deprimerande stor andel av folk som kommer fram till en har $en plan$.... Och folket är ju egentligen landets skäl. Hur kan vi förlåta en sån svekfull skäl??
Kanske hör det till Indiens mystik. Jag vet inte vad det är. Stämningen, färgerna, den "spirituella" atmosfären, mysigheten, variationen, maten, alla spektakulära vardagligheter, naturen, den engelsk-indiska accenten, livet - allt gör att man förlåter dem och älskar landet ändå. Som man förlåter en otrogen äkta hälft?
Jaa, jag vet ju inte om jag direkt hade förlåtit en otrogen äkta hälft så där väldigt mycket förståss!
Och är det så väldigt illa i Indien ? Jag tycket inte det, visst lite småblåst har man väl blivit, fått betala en och annan krona för mycket och så där. Men ofta är man ju själv ganska medveten om den blåsningen men tycker att det kan vara värt pengarna.
En gång blev vi iväglurade till ett minst sagt skumt växlingskontor och fick naturligtvis i sista änden en väldigt dålig kurs, men är man så dum och lättlurad så får man ju skylla sej själv.
Alla dessa vänliga människor som vill prata, jovisst dom flesta har ju en kusin eller vad det nu kan vara som säljer något. Men det kan jag inte bli irriterad över. Det är ju deras sätt att försörja sej, att sälja och om man inte har något att sälja själv, hjälpa andra att göra det och få en peng för besväret. Jag kan snarare bli full av beundran för den försäljare som lyckas att på något sätt "sticka ut" bland mängden och få mej att bli intresserad av just det han vill sälja.
Vad jag tycker är skönt i Indien är att allt sker på ett vänligt och avslappnat sätt. Vilken situation man än hamnar i så kan det hela avslutas med ett skratt. Jag har i alla fall aldrig upplevt att stämningen blivit hotfull vilket jag har upplevt på andra ställen.
Och jag kan inte låta bli att förstå dom, där kommer vi, har i deras ögon hur mycket pengar som helst, att vi äger dyrbara grejer, har råd att åka på semester mm, får ju dom flesta Indier att tro att vi är rika. Det är ju inte riktigt så, det vet vi ju men vi har det ju ändå otroligt mycket bättre ställt än dom flesta Indier. Inte förefaller det mej så himla konstigt om dom tycker att det är en bra ide att vi delar med oss lite.
...
Jag tror itne det var så illa menat just gentemot indier, jag såg det mest som en kärleksförklaring till landet, alla minus till trots. Det nämndes aldrig något om Sverige eller svenskarnas negativa sidor, men jag tror inte att just det var relevant i inlägget. Det handlade om hur vi ständigt, ständigt, trots allt man tänker ibland under resorna, kommer tillbaka till landet - både i hjärtat och i verkligheten. :D
Det verkar vara en åsikt som delas av många inom Indien också som inte tillhör så att säga majoritetsbefolkningen. Alltså att indier är giriga, ytliga, opålitliga och försöker lura dig vid varje tillfälle de får. Så det kanske ligger något i det? Jag har ingen som helst aning, men det är ju alltid farligt att generalisera :wink:
....
Those who are without sin, cast the first stone. :wink:
Det är väl ytligt att kategorisera folk man inte känner? Visst kan Indierna vara väldigt företagsamma medans andra människor kan vara "lata" och klaga så det räcker. Känns den här mönstret igen?
Tjena!
Får säga att jag håller med Korp här, mötte många indier som sa saker i stil med "alla indier försöker alltid lura varandra" och som på det hela verkade ha en mkt negativ inställning till sitt eget folk. Fast å andra sidan, jag säger saker som att "alla svenskar är naiva" och "svenskar är snåla när dom reser". Så jag generaliserar ju exakt lika mkt utan att egentligen faktiskt mena exakt alla svenskar.... :)
Ha det! Verkar bli ytterligare en solig dag i Götet!
pia
Hmm... missade vad Khyber sa, men hon måste ha ångrat sig...
Yvette träffade huvudet på spiken - Indien är ju trots allt troligen mitt nästa resmål, jag verkar inte kunna få nog av landet! Men jag grunnade högt på mysteriet, det som gör att folk antingen älskar eller hatar landet. Att folk åker tillbaka gång på gång, trots att så många (även indier, som sagt) blir bedragna på ett eller annat sätt, även efter att man lärt sig vara vaksam.
Anncharlotte, jag menade inte att jag blivit lurad på några enorma summor pengar (eller att jag för den delen har en otrogen äkta hälft jag brukar förlåta ;) ), men jag irriterar mig på att man måste ha vaksamheten städigt påslagen när nån kommer fram o snackar - att man inte kan slappna av helt o anta att det bara är nån skön typ som vill ha ett vänskapligt snack o inget annat. Och att de intrikata systemen av kommission o korruption gör att det kan vara så svårt att få äkta vänskaplig hjälp med ett problem (t.ex. att köpa en tågbiljett till ett normalt pris i Delhi!)... Jag blev extra medveten om detta efter att nyss ha varit i Indonesien, Malaysia o för ett tag sedan Turkiet, där faktiskt folk ständigt förvånade en med sin vänlighet.
Uppenbarligen är det ju något med Indien som kompenserar för detta, och det är det som fascinerar mig!
Samma BS. i Thailand, på Arlanda, östeuropa osv. Själv blev jag lurad av ett norskt par när jag var upp i Trondheim på semester.
Det som jag personligen upplever som mest jobbig är korruptionen. Den finns och är megautbredd det erkänner vilken indier som helst. Polis och myndigheter som vill ha pengar för att göra sitt arbete har jag råkat ut för ett par ggr. Det är inte kul alls, speciellt inte om man är rädd och behöver hjälp för man förstår noll. Annars verkar det mer eller mindre vara en princip sak att man ska försöka lura västerlänningar, iaf verkar det som det ibland alltså, men ofta kan man ju hantera det utan större problem. Men det blir ju irriterade ibland.
Klart det är ytliga att kategorisera individer i grupptillhörigheter, men det är ju ett naturligt sätt att hantera sin omgivning på både på gott och ont.
Ibland får man en bild som är baserad på vad en hel del andra säger kombinerat med vad man upplever själv. Men hur välgrundad en generalisering än är så är den ALDRIG 100% Det är väl relativt välgrundat att säga att generellt sett är Indier hinduer, men trots det så är ju inte 100% säkert och helt fel i en otrolig massa individuella fall. Jag dömer ingen utifrån sin grupp och jag förutsätter inte att en indier ska försöka lura mig bara på grund av denna person är från indien. Men samtidigt så har jag ju min egen bild av indier, vilken inkluderar att det verkar vara vanligt att de försöker lura mig. Denna syn på sig själva har ju till och med många indier.
Det finns ju kulturella/social orsaker till ett en visst grupp indvider agerar på ett visst sätt, till exempel så kanske många indier anser sig ha rätt att lura västerlänningar för att de är så rika så det spelar ingen roll. Eller så är det så att det är familjen eller kasten som är det viktigaste i det egna livet därför spelar det ingen roll om man lurar andra indier eller staten. Vad vet jag? Det finns många orsaker till att en grupp individer har ett likartat beteende och det är idiotiskt att tro att dettta beteeende alltid är positivt eller önskvärt. Men man måste ju vara medveten om att det knappast gäller alla i en viss grupp och sedan måste man vara noga med vilken grupp man definierar som grupp.
Jag tror också att en del Indier tycker att det är helt ok att lura västerlänningar, men jag kan inte låta bli att förstå dom.
Här kommer vi med fickarna fulla av pengar, ena gången beställer vi in vin till maten. Kostade mej 6-700rs minns jag vid ett tillfälle. Nästa gång tjafsar vi om småpengar. Tro sjutton att dom tycker det är ok att lura oss.
Vad jag tycker är så härligt är att det nästan alltid görs med glimten i ögat, när dom märker att dom är genomskådade är vi fortfarande goda vänner.
Sen att Indien är korrumperat är ju en annan sak, det är ju framförallt för indierna själva ett stort hinder.
Och skulle det nu vara så att det är fler i Indien som försöker lura mej än det är i något annat land, så är det ju bara det dom gör. Jag tror att risken för rån, stöld, misshandel, våldtäkt och annat elände är mindre i Indien än den är här hemma.
Korruption och likgiltighet är en del av systemet, det finns inget du kan göra åt det. Det är bara att flytta med strömmen. De få som vågar sätta sig emot blir det synd om. Att klaga eller påpeka det som är uppenbart hjälper ingen.
En sån konstruktiv o nödvändig kommentar! :? (till skillnad från det meningslösa påpekandet av "det som är uppenbart")
Jag brukar också ta indoneserna som jämförelse när jag pratar om hur underbara indierna är. Lustigt faktiskt. :lol: Mina erfarenheter från Indonesien är nämligen totalt lurendrejeri, hela tiden, för att inte tala om stölder. Särskilt små barn var särskilt förtjusta i att stjäla, efter att de omringat en. I Indonesien var jag även med om att en försäljare, då jag prutat ned en vara till halva priset, frågade varifrån jag kom och när jag sade Sverige, sade han: Då har du råd att betala fullpris. Och där dog den diskussionen.
Jag brukar som sagt ta indoneserna som exempel när jag skall beskriva ett lurande, knarkande och respektlöst folkslag. När det däremot gäller Indien, upplevde jag det som du pratar om. Folk som kom fram BARA för att fråga vem man var och hur ens dag hade varit. De avslutade inte alla meningar med att försöka sälja något, eller visa en till någon släkting som ville sälja något, eller tigga pengar eller dylikt, som indoneserna gjorde. Och när indierna pratat färdigt och gått hade man alla ägodelar i behåll. Jag var också skeptisk i början, hade svårt att tro att de verkligen bara var välvilliga. Jag var lite skadad av upplevelsen i Indonesien. Men så småningom blev jag övertygad.
Där ser man hur motsatta erfarenheter man kan få. Det är därför man aldrig ska lyssna på restips! :P
Så där spontat så kan man lätt dra slutsatsen att det nog är svårt och generalisera och jämföra de två grupperna Indier och Indonesier. Dessa grupper innehåller en så otrolig stor variation och extremt skilda etniska/kulturella/sociala/eknomiska grupper inom sig. Det gör att varje person förmodligen kan komma i kontakt med så otroligt skilda individer inom dessa grupper att jämföra de egna upplevelserna utan att gå lite mer ner på vilka områden man varit i och vilka subgrupper man mött gör en jämförelse otroligt svår. :)
Pucko svaret om att inte påpeka eller klaga på det uppenbara tänker jag inte ens kommentera :roll:
håller med khyber
kanske man ska fråga sig varför man förlåter Sverige också ..för sverige är heller inget perfekt land :wink:
Nej Sverige är inget perfekt land...långt ifrån. Men finns det en sån sak som ett perfekt land? :?
Kanske förskönar jag Indien när jag tänker på min resa dit, men som någon föregående talare sa, jag vill inte påstå att jag har blivit lurad och har jag blivit det så har det skett relativt medvetet och med glimten i ögat, och inte på några större belopp än några kronor...så... :wink:
I Dehli däremot skar någon sönder min handväska och stal flygbiljetten + några smycken jag hade inhandlat. Det var dagen innan jag skulle åka hem, och vad biljetten gjorde i mina handväska när jag gick på marknaden kan jag inte svara på... :oops: Men snacka om snabba och skickliga ficktjuvar för jag märkte absolut ingenting förrän jag hade varvat ner på hotellrummet.. (bodde faktiskt på hotell i Dehli, kändes väldigt lyxigt)
//Marika
Ja det var ju precis det jag menade med mitt inlägg.
Inget land är perfekt ....
Det är väl för att man älskar hela landet i sig som man förlåter alla jobbiga grejor. Folk försöker blåsa en hela tiden men på ngt sätt lägger man ju ribban högre omedvetet efter ett tag och bryr sig knappt längre... sen får man ta allt lur på köpet med tanke på hur underbart allt annat är.
Visst, det är oljud överallt hela tiden, men också skratt och musik
Visst, det luktar skit överallt varje dag men också underbara dofter, chai, kryddor, mat etc.
Visst är det trångt och svettigt men man fryser inte och har alltid sällskap
Folk tränger sig på men är trots allt hjälpsammare än i Sverige
Man kan bli ruskigt magjsuk men maten är underbart god
Det ska hela tiden prutas och fifflas men allt är ändå hur billigt som helst.
etc, etc
Fördelarna uppväger lätt nackdelarna. En passionerad kärleksrelation liksom.
Jag tror ingen här förhärligar Indien alltför mycket, men samtidigt så sker det heller ingen som helst förlöjling av landet. Indien är som alla andra länder, det har sina unika fördelar och nackdelar. Det tycker jag alla som skrivit här uttrycker iaf. På det stora hela en mycket sund inställning :D
Kanske hör det till Indiens mystik. Jag vet inte vad det är. Stämningen, färgerna, den "spirituella" atmosfären, mysigheten, variationen, maten, alla spektakulära vardagligheter, naturen, den engelsk-indiska accenten, livet - allt gör att man förlåter dem och älskar landet ändå. Som man förlåter en otrogen äkta hälft?
En bättre fråga är varför Indien förlåter dig med dina patetiska generaliseringar och inskränkta attityd, där du referarar till "Indiens mystik" à la rasbiologiens dagar.
Äh, FFS! :x Rasbiologi!? Det är ju äckligt att du ska dra in såna unkna antydningar för att jag talar om det du nyss citerat. Håller du inte med åtminstone hälften av vad jag listade där om varför jag älskar Indien, så kan man ju undra vad du gör på forumet.
Visst visste jag att det är ett infekterat ämne och tabu att nämna en egenskap och folket i ett land i samma mening, eftersom många älskar att anklaga andra för att vara fördomsfulla för att de då själva känner sig så rena, visa och fördomsfria. Det om något är väl patetiskt!
Bara att inse att vi alla har fördomar (ja, ALLA, that means YOU TOO!), ett ord som innefattar både generaliseringar och förutfattade meningar. Vissa av dessa är helt åt skogen medan vissa kan stämma mer eller mindre. Eftersom människor är sociala varelser så tenderar vi att, när vi lever i ett par, i en familj, i en by, en stad eller i ett helt land och kanske delar kultur och religion, att påverkas av varandra och vi får då vissa likheter i seder, beteende och åsikter, både bra och "dåliga". Samtidigt som förstås skillnaderna mellan människor dominerar, vi är ju individer. Men att inse detta och dessutom våga grunna på vad som skiljer och förenar, då kan man tydligen - i värsta fall - kallas rasbiolog (!), trots att detta inte har ett skit med raser att göra. Läskigt att ha en sån förträfflig och fläckfri tankepolis som vakar över mina ord här på forumet!...
det ar alltid farligt med generaliseringar, samtidigt ar det ett faktum att det i Indien finns utbrett lurendrejeri i omraden med mycket turister. Inte bara brott, men aven en mangd commission-system som bara kanns valdigt jobbiga. Detta, vilket kan vara viktigt att namna, att detta aven drabbar indier. Jag har vanner fran Tripura som utsatts for extakt samma behandlig som utlanningar nar de besoker marknader i Kolkata eller Delhi.
Det sagt, jag tycker anda att om man har i bakgrunden den extrema fattigdom som existerar i landet, att Indien kanns extremt sakert. I El Salvador, dar jag f.n. befinner mig, skulle ingen ga ingen besvaret att arrangera ett avancerat lurendrejeri for att fa pengar av en turist, en kniv mot halsen eller en pistol mot tinningen racker gatt o val for att man ska lamna ifran sig allt man har.
Man förlåter helt enkelt därför att det positiva ALLTID i slutändan överväger det negativa.
Under mina sex månader i Asien sist (varav 4,5 i indonesien är de jag mest tänker på nu) råkade jag utför en massa jobbiga saker och hade det jäkligt tufft emellanåt. Då mådde jag ofta skit och undrade vad som var meningen med allt. Men när jag nu tänker tillbaka på tiden i Asien dyker faktiskt bara de goda minnena upp i huvudet-trots att de jobbiga stunderna faktiskt var fler.
Och meningen med det var väl helt enkelt att försöka övervinna negativiteten och bli starkare av den. Trots allt är det ju sant att den som inte upplever dåliga stunder inte heller kommer att uppskatta det goda i livet så som den som vet hur det är att behöva kämpa.
Man har alltid en vilja att komma över tråkigheter, lära sig nåt av dem, för att sen se det ljusa igen-det är ju de som ger livsglädje och det är ju därför man förlåter taskiga polare, lurendrejare eller bara jobbiga situationer.
Man måste inte glömma men alltid försöka förlåta. Desto mer insikt man har desto lättare är det att förlåta.
Hälsningar fiskfot...
tycker det är jävligt jobbigt att se er klanka ner på varandras inlägg hela tiden..
Jag gick med i detta forumet för att få tips om hur man bäst klarar sig i indien! INTE om det är ett bra eller dåligt folk.. det spelar absolut ingen roll om man är i Sverige eller i utlandet, man kan bli lurad och rånad av vilket folkslag som helsst. Senast i veckan av kommunen jag bor i!
ema, åller med om att tonen kan bli lite tråkig i internetforum ibland, men jag måste bara fråga om du varit i indien än? folk försöker verkligen lura en HELA tiden. man blir alldeles matt. sen är det ju en väldig skillnad om man lägger skulden för detta beteende på folksjälen eller omständigheterna i indien.
nej. jag har inte varit i indien än ska dit 4-19 november