Hej,
jag har varit i Indien fyra gånger och jag älskar det landet! För varje gång jag kommit hem till Sverige igen har jag upplevt det svårare och svårare att anpassa mig till det svenska, effektiva, välordnande och förutsägbara livet. Är det någon mer än jag som känner liknande? Det känns så tomt att komma hem. Ingen som tutar, ingen som säljer bananer ute på trottoaren, inga överraskningar.... jag känner mig faktiskt lite deppig. Bortskämt och självömkande? Ja, förmodligen. Hur kan man övervinna saknaden och uppskatta allt det fina vi har i Sverige?
Bor man i Sverige finns ju vardagen där, det gör det nog trist att komma hem. Jag åker till Sverige imorgon och det är på en veckas semester, jag längtar till Sverige, familjen, maten osv :mrgreen:
Ändå bor jag inte så långt borta, bara i London. iofs har jag det iaf bra, vill jag ha lite Indisk känsla tar jag bussen till Southall. Där ser det ut ungefär som i Mumbai eller nått hehe
Kan ju trösta dig med att du inte är ensam att känna precis så :) Det ämnet kommer alltid upp vid div "backpacker" träffar hemma i Sverige. Dom flesa känner nog igen sig men vad är egentligen lösningen? Åka tillbaka igen, fast då börjar ju allting om igen... Eller så vågar man och tar steget och flyttar till någon mysig stad i Indien. Det har jag hört ska vara lyckat.... :)
Ja, det är inte lätt att svara på det. Jag behöver inte ens åka någonstans för att känna som du, men jag arbetar på det och lärt mig mycket från indien. Inte bara Indien utan hela Asien och det finns naturligtvis en hel del att lära från andra kontinenter som Afrika och Sydamerika t ex, det är ju därför vi reser, för att lära och ta med oss, så känn dig inte tom utan implementera istället dina upplevelser och det du lärt dig, det går att göra det i Sverige också, ta med dig det bästa från Indien och gör det till vardag i Sverige.
Lite banalt kanske, men nästa gång du gör köttbullar, krydda med spiskummin, koriander, lite chili och hing, laga lite bönor med ingefära, fänkål, paprika, champinjoner och tomater samt vitlök, chili mm och du har en överraskning inte bara för dig själv utan kanske också din omgivning! Tomheten är som bortblåst, skapa ditt indien där du trivs i Sverige, det går att kombinera!
Eller laga riktig Indisk mat, det kan du säkert!
Det finns antagligen lika många förklaringar på detta som det finns kultur, etnicism samt omgivningsperspektiv, alltså hur vi upplever vår omgivning i förhållande till var vi befinner oss och där vi vill vara, där vi befinner oss just nu samt vem vi är.
Det handlar om identifikation, vad identifierar jag mig med? En upplevelse jag aldrig glömmer är när jag en gång satt nere på Marina Beach i Chennai och såg alla dessa tusentals människor på denna populära beach, förälskade par, försäljare, ungar, hästar mm.
För ett ögonblick kände jag mig totalt förvirrad och vilsen i denna ofantliga människomassa, men sen kom jag att tänka på, ”Hur kan det i Sverige finnas människor som har svårt att identifiera sig själv i sin roll i ett så litet land med alla dessa välordnade, perfekta inrutade samhälle vi har och Sverige är ju som du säger jättefint och vackert, hur kan vi tappa vår identifikation? För det handlar just om det när vi känner tomhet, där vi upplevt något som är annorlunda från det vi är uppväxta med eller vår så kallade identitet. Etniska bakgrund och det arv vi har att bära på.
När jag satt där, såg jag alla dessa stolta glada och personliga människor, att som i ett land med 1,2 miljarder människor hitta sin roll i allt detta måste tyda på en enorm inre kraft samt identifikation, detta är jag och min integritet är stark!
Indier vet vad de är, varför de är och vart de skall gå, här har vi ett problem i västvärlden, vi känner till allt om människan in i den minsta kvark, men vi vet inte vem vi är? Därför denna tomhet och som Buddha sa ”människan strävar efter sensationer och när sensationen är över, jagar hon efter mer sensationer, och hon blir aldrig nöjd”. Sensationen är väldigt kort.
Tyvärr ser jag liknande tendenser även i Indien MacDonalds förvränger väl även deras identitet snart till oigenkännlighet.
Detta är tomheten
Kanske dessa meningar ändå är en sensation, du känner att du inte passar i Sverige och vill fly, men du kan aldrig fly ifrån dig själv, utan bara integrera din identitet, du är du och du skall leva som du själv vill med alla de egenskaper du har och det kan du göra var du än befinner dig. Ett tips, åk aldrig någonstans för att finna dig själv eller lära känna dig själv eller hitta din plats på jorden, den världen finns inte utanför dig själv!
Tror inte att du känner så bara för att du varit i Indien 4 gånger, utan det har du känt i hela ditt medvetna liv, du har inte tidigare haft en identitet, utan som många i detta land är formad av lögner om ett samhälle byggt på tron om folkhem samt lutherska deviser. Ingen kan klandra dem för det, för de visste inte bättre och var tid har sin kunskap.
Men Indien har förmodligen öppnat dörrarna som stått på glänt hos dig!
Det låter tjatigt, men det i särklass största problem och som är roten till mycket i-landsproblem, framförallt respekten för samhället är just bristen på "identitet" och tillhörighet.
Sen har vi U-landsproblem
Svarta förkastar att de är svarta, asiater som är mörka vill bli vita, vi som är vita vill bli bruna, svarta som har krusit hår rakpermanentar, vi vill tänka som asiater, asiater vill tänka som vi mm och inget duger, ingen vill vara sin identitet, för snart vet ingen vem man är?
Så håll på dig själv, jag gör det!
Mvh Peter
Mycket jag håller med Peter om här ovan! Förutom kanske det där om att inte resa nånstans för att hitta sig själv eller att lära känna sig själv. Jag vet, jag förstår vad du menar och på ett sätt är det naturligtvis så att man behöver inte resa nånstans för att hitta sig själv - man är ju där man är... Men ändå kan man ju lära sig mer om sig själv - eller snarare kanske att det är lättare att lära sig mer om sig själv - om man försätter sig i situationer man inte brukar vara i - som t ex att resa till Indien!
Eller för att ta ett annat exempel - jag var o fjällvandrade nu i somras för första gången och det gav mig mycket, inte bara i form av "sensationer" - de är ju som du säger över på ett kick - men i form av nåt bestående, en känsla av vad som är viktigt i livet faktiskt. När man förenklar livet till att handla om att vandra, äta, sova, och emellanåt prata med och lära känna andra människor, så får man lite perspektiv på sitt vardagliga liv - och kan förhoppnignsvis ta med sig de lärdomarna hem och implementera i sitt liv :)
//daniel
Hej! DanielK
Mycket bra, skulle inte kunnat skriva bättre själv, håller fullständigt med dig. Har en god vän som nästan varje år just vandrar i fjällen, men inte för att finna sig själv, utan bygga på sig själv, att vara sig själv i den miljö där han är anpassad för och där hans själ finner ro, sen naturligtvis lär han ju sig varje gång och upptäcker saker han tidigare inte såg samt lär sig mer om sig själv. Just som du säger
Men att en resa t ex till Indien där ändamålet är för att på något sätt finna sig själv, tror jag inte på. Jag ser det mer som att man någonstans inom sig själv längtar och dras till en viss plats i vår herres hage som vi själva kan identifiera oss med, mer än att vi skall finna oss själva.
Visst, under tiden som jag sitter här och skriver, förstår jag att prata om just detta ämne är svårt, då jag kan tänka mig att det finns nog lika många definitioner på "Att finna sig själv" som det finns människor på jorden, men man kan ju bara utgå ifrån sig själv så det jag skriver här är ju troligen ingen faktisk sanning utan bara antaganden utifrån mig själv.
För min del är resandet en lärdom, jag törstar efter erfarenheter och kunskaper. Vi är ju alla olika människor och jag respekterar alla människor och finner människor mening i att åka någonstans för att på så sätt få en slags bekräftelse på att det här är jag, så skall man absolut göra det.
För min egen del gör jag aldrig det eftersom jag inte tror på att jag någonstans skall finna mig själv, utanför mig själv.
Mvh Peter