Nyss hemkomna från Goa till rusket här hemma ;)
En liten historia vi var med om ...
Vi har blivit vänner med Camilla, en av försäljarna nedanför Chalston.
Hmmm vi var och hälsade på i hennes liiiilla butik i Candolim och fick träffa hennes barn, köpte en kasse mat på Newton för 2000 rupier ungefär. Hon grät ............. lyx sa hon, de handlar aldrig på Newton för de har inte pengar till det. Man skäms ju nästan. Vi köpte råvaror så de kunde koka gröt till barnen, lite ost, havregryn och ris, konserverad mjölk lite kex osv OCH ritblock och kritor. Självklara grejor kan tyckas. MEN så upptäckte vi dan efter att hon trodde målarböckerna var bilder från Sverige .... och kritorna visste hon inte vad man skulle ha till men av minen att dömma hade de nog försökt smaka på dem ... Fick förklara vad man skulle ha dem till
Hon frågade om det var sant att man i Sverige slänger grejor som är hela och fungerar bara för att vi köpt nått nytt i stället .......................... hmmm då skämdes vi igen ....
Ja vi är så mycket matriella slänger massor,men bra med second hand köpa fair trade.Har altid med mig saker och ting till barnen , köper mycket på plats ochså.
Visst kan man bli illa berörd av många av de människoöden man möter i Indien. Men jag tror att det är bra för oss som lever ett (i jämförelse) bekymmersfritt liv i väst att få vara med om dessa möten. Själv känner jag att det ger mig perspektiv på tillvaron och en vilja att försöka förändra, om så bara i det lilla. Jag vet människor som undviker att åka på semester i Goa för att de inte känner att de skulle klara av att se fattigdomen. För mig är det tvärtom, jag väljer att åka dit och spendera mina pengar så att de ska hamna hos någon som behöver dem för sin försörjning.
/anna
Eftersom tråden "Stjälp istället för hjälp?" är inne på detta så undrar jag lite angående ditt inlägg. Jag, precis som de flesta andra av oss, vill ju gärna hjälpa till och göra rätt. Jag har däremot på senare tid (efter en artikel i de hemlösas tidning Aluma http://www.aluma.nu/index.php?id=1168) börjat ifrågasätta mig själv, mitt uppsåt och mina handlingar. Jag skriver inte något för att döma, utan jag vill veta hur du och alla andra har kommit fram till sina beslut.
Vad fick dig att köpa mat istället för att ge henne pengarna? Var det hon som sa att de behövde dessa varor eller var det varor som du utgick från skulle vara av nytta för henne och barnen?
Nepomuk: Att inte åka någonstans för att det är fattigt är ett vanligt argument, som jag precis som du inte förstår mig på. Fattigdomen finns där likväl, precis som att köttbiten i affären en gång var en ko/gris/kyckling.
Att vi lever i ett materiellt samhälle är inget jag är stolt över. Dagens slit och släng mentalitet tär på mig, men vi ska på ett sätt vara glada över det då det skapar arbetstillfällen (världen över), drar in skattepengar och ökar tillväxten.
Vi visste i förhand att det var varor hon hade nytta av och inte pengar eftersom pengarna hade tagit vägen någon annanstans. Vi försökte täka förnuftigt, det var inte frågan om godis eller något som skulle skapa några onödiga behov. Mat som skulle räcka ett tag och vara en hjälp till deras vardag. Man kan inte hjälpa alla men man kan iaf hjälpa någon lite. Att åka dit och handla lokalt och så hjälper ju oxå dem i det stora hela.
Vilken värld lever du i? Det finns över 5000 hemlösa bara i Stockholms innerstad och många miljoner lever under bottenlös fattigdom i Europa. Du behöver inte åka ända till Indien för att möta fattiga. Tag av dig dina skygglappar.
Mats, du har helt rätt i att jag till viss del levt ett liv med skygglappar. Visst kan det tyckas naivt men för mig var det nödvändigt att åka ända till Indien för att lyckas se utanför dem. Jag tror att jag är långt ifrån ensam om att ha varit hemmablind både här i Stockholm och i Europa. Därmed inte sagt att jag inte vill försöka göra något bra även på hemmaplan.
Hej!
Jättesnällt av dig att vilja hjälpa! Men tyvärr kanske du inte hjäper rätt personer....Om du bara visste hur många som har blivit "jätte kompisar" med Camilla....och hur mycket saker hon får varje vecka när folk åker hem (som dom sedan säljer vidare) mobiltelefoner, handdukar, schampoo mm mm
Camilla har det nog rätt bra jämfört med många andra, hon har råd att stå på Anjuna varje vecka och på´nattmarknaden, har dessutom en butiki i Candolim samt går och säljer på stranden.....
Men som sagt gulligt av dig att vilja hjälpa....
Fiffi
Visst är det kul att bli "vän" med indierna.
Fast ofta beror det på att de hoppas på att få pengar eller någonting annat (gärna en mobil).
På hotellen blir man ofta extra "poppis" dagarna innan hemfärden.
I 90 % av fallen (empirisk studie) sa ar det verkligen inte sa. Det ar for att de ar genuint treviga och intresserade av var kultur.
Jag älskar Indien - men är inte blåögd.
Jag brukar tjuvlyssna på mina "vänner" ofta försäljare. De kör med samma "teknik" med alla.
Så visst: Kanske tio procent genuint intresse och nittio procent "säljknep".
Så vi är knappast så utvalda som vi tror.
Det är svårt att veta procenttal, men visst finns det sådana som är intresserade av världen utanför Indien, utan några baktankar. Också sådana som har pengar och inte skulle tänka på att ta emot något från dig - de kan ändå vilja prata med dig.
Självklart är det många som blir jätte kompisar med Camilla. Men jag har absolut inte ngt emot att hon säljer grejor hon fått av oss när vi åker hem. Om hon väljer att göra det så är det ju faktiskt upp till henne. Hur som helst så har hon det säkert hyfsat med iaf någon mat på bordet och tak över huvudet. Jag tror ju inte att hon försöker "blåsa" oss och sen kör iväg på kvällen i sin fina BMW. Hon försöker helt enkelt göra det bästa av situationen. Och så klart är det många (de festa kanske) av strandförsäljarna som försöker dra historier för oss. För att lura oss?? Nej jag tror inte det, de försöker bara få en bättre tillvaro. Och självklart så finns det ju de som bättre behöver hjälpen!! Vem har sagt att vi inte hjälper andra med?! De i Goa har det ju bra för att det finns turister som kan hjälpa i många fall. På många ställen i världen finns det varken turister eller hjälp. Folk dör. Men man kan inte vara överallt och om vi iaf kan hjälpa lite så är det ju lätt till hands att vi hjälper det som finns framför ögonen på oss.
Ibland luras de nog lite ...
Jag har flera indiska vänner. Jag tror faktiskt inte att det skulle få för sig att tigga av mig. Det brukar vara helt tvärtom och jag har problem att få betala räkningar för taxi, restaurangbesök och liknande. Ofta måste jag vara fräck och betala innan någon har sett någon räkning och liknande för att åtminstone i bland få vara den som betalar.
Hon gör nog bra affärer och har hittat ett koncept som fungerar just på den gatan där utbudet av turister, som söker någon slags "österlänsk" misär, att vara god, tänkvärd och djup emot, är stort.
Beundra hennes affärsgeni och stöd hennes affärer men sluta tyck synd om henne.
Mats, denna gången håller jag fullständigt med dig ;) många av indierna är suveräna affärs män / kvinnor. Många gånger tycker vi väl synd om alla som inte har det som vi, för att bekräfta vår egen förträfflighet (sagt med glimten i ögat ....).
Som just Camilla berättade att det är stor rikedom och viktigt att ha barn för då har man någon som tar hand om en när man blir gammal. Jo visst, här hemma handlar det många gånger om att barnen kommer och fikar med sina föräldrar nån gång. I Indien handlar den biten om överlevnad.
Vi har nog mkt att lära av dom med och inte bara dela med oss av vårt *L
MEN jag skäms ändå hur vi hanterar våra resurser, slänger fullt användbara grejor osv. Men det är mer eftertanken om hur osnälla vi är mot vår moder jord. Vi gnäller en hel del över soporna i Indien som syns och eldas upp i närsta gathörn. Men är vi så mkt bättre själva .....
Så om någon indier vill göra affär på det jag förmodligen ändå slängt (mobil, shampo osv) så gärna för mig. Att kunna göra någon glad är ändå värt en hel del ;)
Ha en glad dag allihop, här i Skåneland viner blåsten om knutarna och vi har några minusgrader, och vi längtar till Goa .... :hot:
Mats: Då måste du till stor del umgås med överkasten ...
Men Camilla er ei fin jente , jeg kaller henne for "beauty"
Halvt OT, en lite prisfråga: Köpte ni några saronger av Camilla eller någon annan av försäljarna nedanför Chalston? Pris?
Detta har jag också varit med om. Eftersom jag är gäst i deras land kommer det inte på fråga att jag betalar. Detta gäller speciellt en kvinna jag känner. Ja hon är medelklass. Jag har fått förmånen att lära känna människor som inte jobbar inom turismen i Goa och där finns ingenting av "tycka synd om mej"-mentaliteten. En tjej jag jobbade med bor i en lägenhet med två små rum - ofta 9 personer, ändå ville hennes syster att jag skulle bo med dom! Inte åka tillbaka till Sverige! :)