Medan Europa fortfarande mest pratar om vätgas som framtidens bränsle har Indien redan satt ett tåg på spåren. Det första vätgasdrivna tåget i landet ska nu börja rulla mellan Jind och Sonipat i delstaten Haryana, norr om Delhi – och det är inte precis en blygsam pilot. Med tio vagnar och plats för omkring 2 600 passagerare blir det världens största vätgasdrivna persontåg, långt större än de tvåvagnars regionaltåg som Tyskland, Frankrike och Japan hittills experimenterat med.
Hur funkar det egentligen?
Glöm allt du vet om diesellok som puttrar och ryker. Det här tåget bär i stället med sig ett litet kraftverk: en bränslecell där vätgas möter syre ur luften och bildar el genom en kemisk reaktion – ingen förbränning, ingen rök, ingen sotig skorsten. Den enda restprodukten är vattenånga. Elen driver sedan traktionsmotorerna som får hjulen att snurra.
Rent tekniskt sitter kraften i två så kallade Driving Power Cars, en i vardera änden av tåget. Tillsammans levererar de 2 400 kilowatt, tillräckligt för att dra hela ekipaget i en toppfart av 110 km/h – på sträckan Jind–Sonipat blir det till att börja med en mer sansad marschfart på 75 km/h.
En egen vätgasmack i Jind
Precis som ett tåg med diesel behöver en depå för påfyllning har det här tåget sin egen tankstation, byggd i Jind. Där produceras vätgasen på plats genom elektrolys – vatten spjälkas till vätgas och syre med hjälp av el – innan gasen komprimeras till 500 bar och tankas i tåget vid 350 bar. Anläggningen rymmer omkring 3 000 kilo vätgas och är godkänd av Indiens myndighet för petroleum- och explosivsäkerhet, PESO.
Är det inte lite riskabelt?
Frågan är befogad. Vätgas är luktfri, färglös och mycket brandfarlig, vilket ställer höga krav på övervakning. Indiska järnvägen har därför byggt in flera oberoende säkerhetslager: sensorer som känner av läckage, värme, lågor och rök både ombord och i anläggningen, kontinuerlig ventilation som späder ut eventuellt läckande gas, samt automatiska avstängningssystem som stänger av vätgastillförseln utan att någon människa behöver hinna reagera. Lokförarhytten har dessutom ett särskilt nödläge för att kunna köra tåget i säkerhet om något går fel.
Innan tåget godkändes för passagerartrafik genomgick det bland annat lasttester, tester för radiostörningar, vibrationstester och tester av nödbromssträcka – och en oberoende säkerhetsgranskning gjordes av tyska TÜV SÜD.
Del av en större resa
Elektrifieringen av det indiska järnvägsnätet har redan kommit långt – över 99 procent av alla huvudspår är i dag eldrivna. Vätgaståget är nästa steg i den satsningen, och Indiska järnvägen tittar redan på att testa tekniken på fler sträckor, bland annat den natursköna bergbanan mellan Kalka och Shimla.
Om du planerar en resa i norra Indien de kommande åren är det alltså inte omöjligt att du en dag kliver på ett tåg där den enda röken som syns är vattenånga.
Nyhetsämne
- Logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
